felicia edholm

Det är så sjukt. Något som varit ens liv. Luften man andas, tankarna man tänker, känslorna man känner. Till att vara ingenting alls. Det går på en sekund, sedan byts nu mot då. Ett nytt "nu" tar vid och "då" förblir då. Helt plötsligt har det gått en vecka, en månad, ett år. Ibland kanske man märkt av varenda smärtsam sekund, ibland skäms man nästan för att det gått för enkelt. Det gick en tid, och det var en bra tid. Ibland får man låta livet rinna iväg, orka skratta och njuta. Ibland tvingas man stanna och tänka, vara förvirrad och ha ont i magen. 

Det viktiga. Det viktiga är att komma ihåg att det faktiskt går framåt. Att tiden inte stannar. Varken den jobbiga eller fantastiska. Den fortsätter. Den förändras.

Idag när jag stod mitt i mitt urinvägsinfekterade arbete slog en längtan efter tropisk värme, annan kultur och nya upptäckter mot mig som en våg. Jag kände smaken av dåligt saltat ris, pirret av promenadheta fötter, doften av skräp blandat med hav. Tittade ut på en fantastisk vinterdag, med ett tjockt (för att vara oktober) snölager, strålande sol och bara några få minusgrader.

 

Helt kluven.

Går en magisk vinter till mötes. En riktig vinter men mycket kyla och mörker. Men finns det något finare när solen väl tittar fram, möter snön och lyser upp hela världen? Samtidigt planerar jag att i takt med att vinter smälter mot vår sätta mig på ett plan och låta tropisk hetta värma min bleka vinterkropp. Låta sanden mellan tårna, de lövtäta regnskogarna och höga bergen fylla min tillvaro.

Kontraster. Det är kontrasterna som gör det.


På vandring på ändlöst vackra vulkanen Krakatau i Indonesien.

Gokväll kära ni! Värmer min frusna, småsjuka kropp under två fluffiga täcken och lyssnar på blues. Något jag allt oftare finner mig själv göra nu för tiden, munspel och saxofon är det nya smörsång och gitarr. Annars då? Jo, kan tala om att jag idag jobbat en av sju återstående arbetsdagar på ICA. Efter nästa onsdag ska jag vara ledig i två veckor och sedan packa mig mot Jukkas. Helgen har jag spenderat i Sundsvall; ätit god mat, druckit rödvin (?!), några öl, varit på bluesklubb (vad var det jag sa), lite annan klubb, valt krukor på ett löningshelgsfyllt IKEA, legat smått bakfulla i sängen en hel söndag och ja ni vet, sånt man gör. Sånt man gör när man inte vill att något någonsin ska bli bara vardag, slentrian och rutiner med någon. 

Underbara söndag. Underbart fantastiskt att vakna vid nio, glänta lite på rullgardinen, se ett puderlätt snölager över gården och sedan krypa ner tillbaka i sängvärmen. Fantastiskt underbart att spendera dagen på att göra müsli, köpa fina blommor och leka med fina kusinbarn. En söndag där jag kände för att klä mig i klänning och lila kappa, kamma håret och måla naglarna. En söndag där jag också faktiskt klädde mig i klänning, lila kappa samt hade välkammat hår och nymålade naglar. 

Har inte skrivit det rätt ut eftersom jag inte visste hur allt skulle bli... Men!!!! Som sagt var jag i Kiruna förra veckan och detta var inte enbart i nöjessyfte utan jag var faktiskt även på arbetsintervju på ICEHOTEL i Jukkasjärvi. Och idag... idag  väcktes jag av ett samtal som resulterade i att jag när jag lagt på tackat ja till ett jobb som receptionist i "Adventure Desk" på ishotellet!!

Sedan tidigare har jag ju också tackat ja till ett jobb som skidshopsbiträde i Sälen, som jag nu alltså måste tacka nej till. Lite därför jag inte velat prata så mycket om Kiruna, det har känts dumt mot arbetsgivarna på något vis. Nu när jag (tror) jag bestämt mig känns det dock HELT SJUKT FANTASTISKT BRA!!!!! Har haft siktet inställt på Kiruna under sommarmånaderna och att det blev en avstickare med Sälen har ändå känns jättebra det också, men still... Så jävla kul när man riktar in sig på en sak, gör sitt bästa och faktiskt går i mål med det också!

Om själva jobbet då! Det är inte ett traditionellt hotellreceptionistjobb utan en separat reception där alla hotellets olika aktiviteter bokas, så som skoterturer, älgsafaris, norrskensutlykter, hundspannsresor osv. Jag och två andra nyanställda tjejer ska husera bakom den disken. Dessutom sa Carina, som är ansvarig för denna del av hotellet, att det kan komma att bli en del medhjälpning vid turerna. Även om guidningsbiten inte kommer bli så stor var nog detta som gjorde att jag till sist bestämde mig för Jukkasjärvi, för det har inte varit ett lätt val, inte alls. Men att få se hotellet byggas upp, träffa mycket internationella gäster och faktiskt också få vara lite utomhus vägde ändå tyngre. 

Mellan den 27 november och 31 mars ska jag alltså bosätta mig i en liten by i Norrbotten med 550 invånare. Men som min föredetta svenskalärare på Sandö som varit en av mina referenser sa; "Du är ju van att bo i glesbygden ;)" 

Vann ett jättefint armband från Dylan X Heron förra veckan hos Hanna! Är aldrig med i tävlingar annars, men länge kollat på just detta armband så tänkte att - varför inte? Och det gick ju hem, så nu får det hänga med framöver.

Sedan jag köpte mina Nike free går jag knappt i något annat, fötterna är alldeles för bortskämda! Tänkte därför att jag måste utöka bekväma-skor-garderoben med något lite roligare. Just nu lutar det mot något sånthär. Gör era egna här.

Köpte världens finaste bomerjacka-ish i helgen!! 450 spänn på Monki och den kommer få följa med på många roliga äventyr.

Dendär söndagskänslan när man efter en fantastisk helg ska lägga sig ensam under täcket och sova några timmar innan ny vecka tar vid. När man drar sig för att krypa ner, man vet att man kommer känna sig så liten bland vita lakan. Tänker att om man väntar lite till blir det inte lika jobbigt. Sådana söndagar man vill dela täcke med någon som värmer frusna tår, pussar stela nackar och viskar att man är fin. 

 

Såhär har min morgon sett ut. Bockat av mycket viktigt och imorgon åker jag upp till Kiruna! Ska bara hitta vinterskorna först...

Jävligt sårbar idag. Klockan är kvart över sex, mörkret börjar lägga sig till rätta och det är någon grad för kallt i rummet. Denhär glädje-bakfyllan jag gått och undrat över, den verkar smyga sig på. Eller så är den bara på besök. 

Så skrev jag igår.

Idag. Idag bor samma känsla i mig. Ni vet den känslan när någonting gnager inombords? Gnager, vrider och vill ha uppmärksamhet. Man vet inte riktigt vad det är, det bara finns där. Man gör okomplicerade saker komplicerade. Man krånglar till det i huvudet, även om man bestämt att man inte behöver bestämma allt. Att saker får dröja, att saker kanske rinner ut i sanden, att saker kanske inte gör det. Saker som känns helt rätt och vettiga men ändå ger en känsla av otillfredsställelse. 

Grät lite över detta på lunchen. http://elsaekman.freshnet.se/2012/10/05/3759/#comments

Sällan ledig utan utflykter, planer och stress. Men idag, idag fick jag mysa i sängen så länge jag ville imorse! Pratade lite med Tilde till frukosten och sedan har jag mest tagit det lugnt hela dagen. Plockat in morötter och ärtor från min och brorsans lilla plantering, handlat och lagat mat. Helt lagom. 

Ville bara säga att.......... JAG FICK JOBBET!!!!!!!!!1111!!111!!1!11!11111 Hoppade och fick tårade i ögonen när dom ringde och erbjöd mig jobb för säsongen. Sälen. Har aldrig varit där och nu ska jag flytta dit och börja ett nytt liv där. Känns overkligt, även om det är ett tag kvar så har jag något att längta till, något att se fram emot när Ramsele känns grått och alldeles för trist. Dessutom ska jag på äventyr till Kiruna i veckan, det kan bli storslaget!