om att bo
Vi har fått nys om en ny lägenhet. En tvåa på 47 kvadrat, tänk er både våran rikriga säng och till och med en soffa skulle få plats. Ska titta på den ikväll och det är svårt att inte längta dit. Ett stort men är dock att det är en andrahandslägenhet, just nu bor vi ju i första hand. 28 kvm är ju dock för litet för två stycket, i alla fall om man nu ska bo här i mer än fyra år till. Sedan är hyran väldigt dyr med tanke på storleken, då det är en studentlägenhet (de enda lägenheterna som går att få utan köpoäng) är priset uppressat.
Vi får se efter ikväll helt enkelt! Tänkte vi kunde kolla på hur det ser ut i lägenheten vi bor i just nu i alla fall. Vi börjar med hur den såg ut när Moa var och kollade på den i juli.
Begiega, fläckiga väggar och allmänt deprimerande.
Nu har vi vita, fräscha väggar, flyttat ner alla äckliga möbler som "ingår" i hyran i källaren och betydligt mysigare. Hade jag bott själv hade jag inte haft något emot att stanna (förutom hyran då kanske). Trivs riktigt bra och tycker vi fått till inredning och funktionalitet riktigt bra efter förutsättningarna.
om en stimulerad hjärna.
Påminn mig gära om det jag kommer att säga nu nästa vecka på tisdag kväll. Då kommer jag antagligen ligga i en pöl på golvet och gråta. Tenta på onsdag, nämligen. Och torsdag.
Men. Det jag vill berätta om är något otroligt häftigt som jag känner just nu. Min hjärna är nämligen stimulerad på ett sätt som den aldrig varit förut just nu. Denna höst har jag pluggat matte mer, hårdare och mer motiverat än förut. Det går inte ens att jämföra med gymnasiet där jag bytte bort Matte D utan att blinka. I början av hösten (och flera gånger sedan dess) kände jag att detta kommer aldrig att gå, Robert har fått trösta mig många gånger och självförtroendet har verkligen inte varit på topp.
Men det som händer i min hjärna nu är så jädra häftigt. Det känns som att hjärnan gått på gym senaste halvåret och nu börjat få sjuka muskler. Så även om jag inte klarar nästa tenta så är jag galet stolt och fascinerad över vad jag faktiskt har lärt mig, och kan lära mig!
ett nytt år
2015. Vårt 2015 började idag på riktigt när Robert fick sitt antagningsbesked för den sena ansökan han gjort på Basterminen på HIG. Den 19 januari börjar han också skolan! Det känns så spännande, nu kan jag/vi börja ta beslut om saker vi funderat på om den närmsta framtiden. "On hold" läget är slut.
2014. Året började i Jukkasjärvi, eller ja i Sundsvall om vi ska vara exakt på dagen, men första perioden av 2014 spenderade jag i Jukkasjärvi. Som jag nu i början av hösten hade en otroligt stark längtan efter; den riktiga snön, den riktiga kylan, till och med det extrema kaoset jag förknippar med att jobba på ICEHOTEL saknade jag. Nu har det lagt sig lite, trots att vintern bara varade över julhelgen.
I Jukkasjärvi var jag också så modig (och lite knäpp) att jag bokade resor till både Budapest och Bali. Två väldigt fina resor till vå otroligt vackra länder, men också två väldigt olika resor. Budapest var tryggt, nära hem och med min tryggaste människa hand i hand. Bali var läskigt, långt hemifrån, ensamt och helt fantastiskt. Tre veckor låter både mycket och lite på något vis. Jag tror jag såhär i efterhand tänker på det för lite och halkar tillbaka till mina trygghetsbanor. Egentligen vet jag ju att allt löser sig. Den känslan vill jag ta med mig in i 2015.
Sen kom den varmaste sommaren jag varit med om. Svensk värme är något helt annat än Indonesisk. Vi målade och pysslade, brorsan gick ut nian, midsommar kom, stugsommar gick. I fyra veckor gick det inte att ha annat än shorts på jobbet vilket såhär i efterhand låter det ju helt magiskt, då klagade jag säkert jättemycket. Svårt att uppskatta nuet, lätt att romantisera dået. Ska försöka bli bättre på att njuta av stunden 2015.
I mitten av den stekande sommaren fick jag veta att jag kommit in på Lantmätarprogrammet på Högskolan i Gävle. Det känns som igår vi packade audin proppfull för att styra mot min nya hemstad. Då helt inställd på att de tre följande åren skulle bli en kamp för att behålla någon jag älskar. Nu helt inställd på att förbättra någon jag redan älskar. För nu är ju mina 28 kvadrat inte bara mina längre, utan även Roberts. Det är litet, vi krockar hela tiden i köket, sängen vi la 10 000 på i somras får inte plats men lyxen att äta middag varenda måndagtisdagonstagtorsdag väger upp alla 120-sängar i världen. Till våren tänker vi dock försöka hitta oss en boning med plats för både säng och köksstök.
Desto närmare vi kommer dagens datom, desto lättare är det att komma ihåg. Busenkelt är det att komma ihåg hur jag på natten mot julafton på första gången på flera månader somnade utan en tanke på varken derivator eller integraler. Har svårt att släppa plugget, jättesvårt faktiskt. Därför var det verkligen skönt att sova en hel natt utan ens en marddröm. På julafton vaknade jag för första gången med Robert, efter två jular i Jukkas har det varit väldigt skönt att få vara med både hans och min familj i nästan två veckor.
Sist ut 2014 och först in 2015 spenderade jag med fina, fina vänner som trots att dom ändå är rätt så nya och att vi ses så väldigt sällan har en stor plats i mitt hjärta.
