felicia edholm

Nu har jag bott på Arholma strax över en vecka. En väldigt turbulent vecka där jag gått igenom cirka alla känslor i mitt register, nu har det dock planat ut och det stiger ganska fort uppåt! För att inte gräva ner mig i det så ska jag istället slänga upp lite bilder på hur min omgivning ser ut. De två senaste dagarna har varit lite molniga och regniga men resterande av tiden har bjudit på sol, sol, sol och värme, värme, värme. Vandrarhemmet ligger precis vid havet, och således också min bostad.

 

Har varit lite dålig på att bekanta mig med ön än så länge, men tids nog ska jag nog vara en fena på både det och jobbet. Jobbet som i sig är det absolut roligaste jag har haft! Mycket att göra, varierande arbetsuppgifter, vettiga kollegor och bra arbetsmiljö. 

 

Imorgon kommer Bobby ut med Heineiken i glasflaska (men hur länge sen var inte det? och hur gott?) för att spendera lör-sön här. Blir förjäkla kul. Samme Bobby som jag också sökt jobb på en vingård i Tyskland till hösten med, hade intervju över Skype tidigare i veckan. Så det får vi se hur det går med! Nästa fredag har jag bytt till mig några dagars ledighet så mellan fredag och måndag ska jag befinna mig på resande fot - men framför allt - på gatu!! Med nästan alla min bästa människor. Hur bra?

 

Ibland blir inte allt som man tänkt sig. I förrgår klockan tre på morgonen lämnade jag Ramsele med hjärtat så ihopknycklat att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Nu bor jag på ön Arholma och jobbar på vandrarhemmet Arholma Nord. Världens mest idylliska plats, så småning om vill jag kunna njuta av det. 

 

Nu vill jag bara vara ledsen.

Älskar burkar. Synd att man inte kan ha hur många som helst, men i torsdags köpte jag fyra nya! Tre av dom syns på bilden, tyvärr lyckades jag ju såklart knäcka lockat på nummer två-burken igår när jag packade upp dom. Längtar efter att ha en kök att inreda.

 

 

Efter sommaren vet jag inte riktigt vad jag ska göra men har ändå lite hopp och olika idéer. Dessutom kommer jag kunna börja stämpla i oktober då jag varit medlem i A-kassan ett år då, när jag insåg det i morse kändes det lite enklare. För ett år till av kringflackande blir det nog ändå, även fast jag tror jag kommit underfund med vad jag ska plugga (!!!!!!). Hösten 2014 hopppas jag på att börja plugga till Lantmätare. Om jag inte ändrar mig förstås, men jag tänker ställa in mig på det och ha det som mål när det känns tungt, för jag tror det kommer bli lättare att inte veta/bara vara när jag har något fast att gå mot. Har även gjort en sen anmälan till programmet till hösten, och under kanske sker och man kommer in. Dock tänker jag att det blir bra med ett år till, för att resa, testa lite mer och se om det går att få bukt med framtidsångesten (och således njuta mer av livet) genom att ha ett mål. 

 

skärgårn - här kommer jag!

 

Jag lever! Benen börjar skifta i brunt, håret blir allt ljusare och fötterna bara smutsigare och smutsigare. Robert har varit hemma en vecka, vi har rivit golv väggar tak, grattat glada studenter, rensat, åkt en himla massa bil, nästan doppat tårna i Nässjön och såntdär. Framtidisfunderingarna ligger ungefär på strax över medelnivå och man ska inte klaga på livet.