felicia edholm

 

 

Det är ju så satans, äckligt jävla tråkigt att sova själv. Första natten av 15 är det svårt att uppskatta dom 14 nätter som jag trots allt fått somna brevid. Andra också, och tredje. Alla femton faktiskt, men första är fan svintråkig.

 

 

 

- Jobbar som vikarie på dagis & skolan.

 

- Börjat rida igen.

 

- Slipar, spacklar, spikar, river och bygger i huset.

 

- Pluggar 7,5hp "Globalisering och Utveckling" på distans, 50%.

 

Det är väl en ganska bra sammanfattning. Nu när Robert har varit hemma har jag pausat med pluggandet och jobbat lite istället, nu när han åker i veckan blir det mer fokus på att läsa igen. Att jobba med barn och ungdomar är inte alls som jag trodde, det går mycket bättre än jag trodde och är faktiskt riktigt kul. Är en speciell boost när man når målet för lektionen, eller när man får förskolebarnen att sitta stilla och lyssna när man läser en saga. För att inte tala om känslan när man får galoppera 500 kilo häst. Lyckopiller och jag kan inte sluta le, varken under eller efter passen. 

 

 

 

En liten tankepärla jag plockar fram ibland kommer från helgen 16-17-18 augusti då några av jordens finaste människor samlade ihop sig i min sommarstuga för en helg med mat (mat mat mat), alkohol, bastu, bad, solnedgångar, altandans osv osv. Mina mungipor slog i öronen under hela helgen, och efteråt fick jag och Robert fasta i en vecka eftersom vi ätit så galet mycket (och gott).

 

När man får sitta i långkallingar, tjockstrumpor och med varsinn dator. Det regnar och är bäcksvart ute. Teet har blivit alldeles för beskt. Men man kan sträcka in tårna under bordet och nudda hans. 

När jag skulle hem från Arholma (en månad sedan nu haha...) kom Robert ner på söndan för att hämta mig. På kvällen käkade och drack vi vin på dansbanan en sista gång innan vi började färden hemåt på måndagen. Första stop blev ett café jag läst om, Café Drömkåken utanför Norrtälje. Efter några felkörningar och en fanastisk caféupplevelse styrde vi mot Jädraås Herrgård där vi skulle stanna över natten. Superfin herrgård där vi var dom enda gästerna, på kvällen åt vi middag och drack Jädraöl (erkänner, drack lite vin också). På tisdag fick vi äntligen somna hemmavid och tre fantastiska sommarsemesterveckor hade börjat.

 

Imorse, strax efter klockan åtta gjorde hösten entré. Roberts bil försvann bakom husknuten, regnet tog hans plats och jag fick ta fram långkalsongerna. Det känns lite snopet att sommaren är slut på något sätt, jag tänker att den bara varit tre veckor lång (de veckorna jag varit på hemmaplan). Veckorna på Arholma känns så långt borta! Men om jag tänker ihop veckorna där och dom jag fått här hemma så är jag mer än redo för hösten.

 

Höst är förknippat med skolstart för mig, jag får ett sjukt sug efter att köpa en kalender, mappar, pennor, block och annat viktigt och oviktigt. Och göra om hemma, som att inte de senaste veckornas rivande och pysslande i Roberts hus vore nog. Så ikväll har jag möblerat om, fixat, trixat och fått det extra mysigt i mitt rum. Imorgon ska jag åka till Sundsvall för att köpa kalender, stilla mitt behov att titta på folk och fingra på fina kläder.

 

Två andra roliga grejer: 1: en gammal högstadielärare ringde i veckan och undrade om jag skulle kunna vikariera lite på skolan i höst. Sa ja och det känns superspännande! 2: Fick böckerna jag ska ha till kursen som jag tror startar imorgon. DET om något känns spännande, det va två böcker med miniliten text på engelska.