min första vecka på Bali
Är det dags nu då? När jag precis börjat kolla på nya resmål och fundera på nästa gång jag sätter mig på ett flygplan. Är väl kanske bäst att ta en liten tur back to Bali för att stilla resenerven åtminstone lite.
Veckan innan var hemsk. Jag grät för minsta lilla, ville inte packa, inte prata om det, inte tänka på det. Robert fick gång på gång trösta och även jag kunde ju se det roliga i det hela när han säger att han längtar tills jag kommer hem och inser hur fantastiskt det varit. Jag gjorde en spellista som hette ÅKA TILL BALI OCH KOMMA HEM LEVANDA. Där fick bara glada låtar läggas in.
Morgonen Robert skulle skjutsa mig till tåget kunde inte gråtet sluta. Inte blev det någon frukost och när jag skulle försöka äta en McFlurry på McDonalds fick jag gömma mig i ett hörn. Robert fortsatte och trösta och påstod att alla är inne skulle hugga av sig högra benet för att få ta min plats. ALDRIG tänkte jag....
Som jag minns det nu tror jag det började kännas lite, lite bättre? Eller så kanske jag minns fel.. Vid närmare eftertanke har jag en bild av mig själv gråtandes på en toalett? Och på en bänk? Och på en annan toalett?
Men sen va det dags. Stödstrumpor på. Första flygningen Arlanda-Helsingfors tog (som det kändes) 10 minuter.
Hur nervös och rädd jag var för att landa på andra sidan jorden är det ändå något magiskt med att sätta sig på ett plan. Man kliver på och vet att man under dom närmsta timmarna inte kommer kunna göra något annat än ingenting, ingen kan kan kontakta en, man kan inte kontakta någon och det är bara att luta sig tillbaka i sin stol. Mellan Helsingfors och Hong Kong tar det 12 timmar, tolv timmar av obekväm sömn som ändå är skön, tråkig flygplansmat som ändå smakar gott i en hungrig mage.
Men så efter 24 timmar är man framme. Eftersom mitt flyg landade sent på kvällen övernattade jag min första natt i Sanur som ligger rätt nära flygplatsen. Genom en kollega på ICEHOTEL hade jag kontakt med en egen chaufför, Made, som hjälpte mig förlytta mig under resan. Skönt med någon trygghet i den otrygga tillvaron! Dagen efter åkte jag vidare till Ubud, där jag tänkt stanna tre nätter. Bodde på Ubud Inn och hade denhär utsikten från balkongen.
Första natten var ändå helt okej. Jag låg och pratade med Robert på facebook hela natten då internetet va otroligt bra. Wifi blev en rätt stor faktor till hur jag kunde slappna av, med internet är alla så nära. Bara att skrika ett meddelande när jag visste att alla hemma sov var en trygghet. När jag upptäckte att wifiet inte fungerade på kvällar/nätter på hotellet i Ubud kände jag oron krypa inpå, speciellt eftersom det var på kvällar och nätter jag kunde prata med dom där hemma. Flera nätter där jag bara hoppade omkring och grinade innan jag fått iväg ett sms till Robert och mamma och sedan tvingade mig själv att lösa korsord och suduko. I efterhand känns det som att jag var i Ubud sjukt länge.
La mig vid poolen och försökte förstå att jag var där. I värmen, i solen, på andra sidan jorden. Det snöade i Kiruna och det kändes bara helt sjukt. Här vid poolen hände dock världens bästa grej efter ett tag. En högljudd, bullrig, australiensisk familj checkade in. Kate tog direkt kontakt med den blyga, rödhåriga svensken vid poolen och vips så var jag inte så jävla ensam längre. Även om jag skulle fortsätta vara ängslig (nog det bäta ordet jag kan hitta för känslan) på nätterna i nästan en vecka till så hade jag ändå någonstans att ta vägen. Någon att vara med. Så otroligt uppskattat och jag är sjukt glad att jag träffade en så otroligt vettig och fantastisk människa! Plus hennes familj då såklart. Dum som man är har jag dock inte ett enda foto på oss tillsammans. Förhoppningsvis har Kate något hon kan skicka!
Andra dagen i Ubud åkte vi i en skumpig minibuss uppför, uppför, uppför tills att vi nådde hit. Med sjuka vyer över vulkaner, berg och en av Balis tre (??) sjöar åt vi frukost innan vi hoppade på cyklarna som tog oss genom Balis landsbygd.
Vill vara absolut ärlig om alla mina känslor från denna resa. Inte ljuga och säga att jag aldrig var rädd, inte säga att det kändes bra hela tiden. För i början var det sjukt jobbigt. Här på toppen, med världens vackraste utsikt bestämde jag mig för att andas djupt och bara njuta av turen. För jag har makt över mitt eget liv, jag klarar det jag tar mig för och jag kan inte låta min nervositet och ängslan stoppa mig. Cheesy, men det är så.
Så rullade vi nedåt. Förbi risfält efter risfält, by efter by. Vi gjorde flera stopp, bland annat hos en famlilj där vi fick gå in på deras gård och titta runt. Jag slets mellan att vilja se och lära mig och känslan om hur sjukt konstigt det är att bara klampa in i någon annans hem. Och liv. Även om dom tjänar på det ekonomiskt känns det väldigt konstigt. Som apor i bur som västerlänningar betalar pengar för att se. Tog inga bilder men gick in ändå för att få höra mer om hur den vanliga Bali-bon lever.
Den enda bilden jag har på mina fantastiska nya bekantskaper. Lyn, Graeme, Robin, Kate och John. Så otroligt jätteglad att jag träffade dessa på min första vecka, och jag vet att dom var glada över sitt extra sällskap också, haha.
Resten av tiden i Ubud gick jag bara på marknader, löste korsord och vilade. Bali-magen kröp allt tätare inpå och jag fick spendera allt mer tid på toaletten! Man är så duktig i Sverige och köper handsprit som man ska använda men det blir ju aldrig av. Lite smuts rensar magen.... Som sagt var tanken att jag skulle stanna i Ubud tre nätter och sedan åka vidare till norra kusten och Lovina, men med mina nyfunna vänner och en spökande mage bestämde jag mig för att stanna en fjärde natt. Och när det var dags att åka på lördagsmorgonen kändes det inte alls bra att åka iväg, ensam, till ett nytt ställe med min dåliga mage. Familjen Kate tyckte därför att jag skulle följa med dom istället. Det tyckte jag med så det blev en skumpande bilfärd i fem timmar, med magsjuka. Men jag var inte ensam, och det var galet skönt.
Resan gick till Munduk. Och vilken utsikt från hotellet! Och tur var väl det, för det var ungefär det jag upplevde i Munduk. Utsikten, två gaflar pasta carbonara, vätskeersättning och min säng. Men någon stans här började oron släppa, jag mådde skit hur långt som helst hemifrån och det gick ändå bra. Den tryggheten fick mig att slappna av mycket mer. Man är inte ensam bara för att man reser själv.
Kvällar med åska och regn. Mornar med dimma och spindlar till grannar. Här var det faktiskt lite kallt, det var långbyxor och tröja på. Skönt med lite avbrott från den gassande hettan.
Måndagen kom och det var dags för oss att åka åt varsitt håll! Jag styrde min resa mot Changgu och surfing, med några stopp på tempel och sevärdheter tillsammans med Made. Kände mig något löjlig när Made ville att jag skulle ställa upp mig framför diverse statyer men i efterhand är det ändå kul att åtminstone har någon enstaka bild på sig själv ändå!
Resterande två veckorna ska jag gå igenom en annan gång. Underbara Bali som lärt mig så mycket.
i väntan på det stora baliinlägget
Precis börjat redigera Bali-bilderna. Det tar sin lilla tid...
... men såhär kan det se ut när man lär sig att surfa i alla fall!
budapest i början på april
Vi måste ju börja resandet från rätt håll, och det börjar inte på Bali för vi hann ju besöka Ungern strax innan. Från ett vintrigt Kiruna till ett vårigt Budapest i början på april helt enkelt.
Vi landade på eftermiddagen och var självklart VRÅLhungriga. Som tur var hittade vi goda burgare (livets mat) precis brevid hotellet.
Denhär semestern var vi lite mer uppstyrda än i Prag, kollade kartan och fnulade på saker vi ville göra. Märkte ut lite resturanger och sådär, men mest promenerade vi (som vanligt) mest runt - tills fötterna inte längre ville.
Efter att ha ätit skulle vi ta en powernap och sedan gå ut och ta en öl men vips så var det helt plötsligt morgon... En morgon som började med champagnefrukost på New York Café!
Lagomt vackert serveringsrum för buffén.
Behöver jag säga att vi satt kvar ett tag?
Inte bara bygnadernas insida var vackra.
Dit upp på toppen styrde vi våra steg!
Han var fin förstås.
Tusen steg, uppförsbackar, svettdroppar och pussar senare...
... kunde vi titta ut över dethär.
Och dethär!
Mest spanade jag in denhär.
På väg tillbaka till hotellet för en välförtjänt dusch stoppade vi i saluhallen. Jag ÄLSKAR saluhallar/matmarknader. Önskar så att jag bodde nära en sådan, skulle ruinera mig på goda korvar, ostar och frukter.
Det fick bli en falafel. Söligt, fettigt och fantastiskt!
Kväll = mer mat. Lyckades varje middag beställa in konstiga efterrätter efter att ha trott mig förstå ordens innebörd. Men nej. Robert hade ju turen att få en brinnande efterrätt! Dock var maten 1000 gånger bättre än ifjol då vi var i Prag, vi åt riktigt gott både frukost, lunch, middag hela resan vilket var skitkul eftersom det är det vi helst gör. Äter och dricker gott!
Elsa Billgren hade precis varit i staden så vi kikade lite efter bra tips, detta var ett sådant. Goa Mama, där vi åt frukost. Mer en kul för ögat, än för smaklökarna men väl värt ett besök.
Sista heldagen var blåsig, så det var jeansställ på för oss båda. Vi hade bestämt oss för att besöka ett av stadens gigantiska badhusoch för det skulle jag säga att vädret var perfekt.
Somnade till och med en stund i utomhuspoolen.
Middag och mat på VÄRLDENS godaste restaurang, Pom O´doro. Våra smaklökar var i himlen.
Vi avslutade vår resa på Szimpla kert där vi drack varsinn öl i den fantastiska lokalen, innan vi kröp ner bland hotellakanen en sista gång.
hejdå bali
ursäkta röran, vi bygger om
ursäkta röran, vi bygger om
varje dag åker vi förbi ett ställe där dom har ett tjugotal stålbalkar på backen. varje dag står det tio man som lite halvhjärtat försöker bända balkarna med bambupinnar. ledsen grabbar, men man flyttar inte grejor som väger tiotals ton med bambu.. 
det grävs, blandas murbruk i 5litershinkar, bärs och donas överallt. ytterligare en grej som skiljer indonesien så mycket från sverige. det är en helt annan takt, ingen stress (förutom i trafiken där livets alla dumdristigheter och stress ska tas ut). samtidigt som det är otroligt fascinerande och härligt blir jag galen på den extremlugna lunken. jag gillar resultat och effiktivitet och även om jag drar på läpparna när jag ser halva arbetslaget ta sin lunchnap så gör det mig stressad. munduk 4/5
imorgon åker jag vidare till changgu där jag ska lära mig surfa i två veckor. att lära mig förväntar jag mig nog inte men åtminstone testa på! denhär första veckan har gått fort och jag har lärt mig en hel del om mig själv. vissa kvällar har varit jättejobbiga, speciellt när wifiet inte har funkat på kvällarna. lite gråt och ledsna sms till robert och mamma men jag har ändå kunnat somna lugn och trygg varenda natt. efter att ha gjort denhär bilresan och varit sjuk känner jag att jag kan ta saker mer som dom kommer på resan, förhoppningsvis hemma också. man klarar faktiskt allt, det gör man.
ubud 2/5
shoppat lite idag. blev dock inget av alla snoppkonstverk som finns. dom är ööverallt?! kapsylöppnare med formen snopp är omåttligt populärt butiksinnehåll.
just nu ligger jag vid poolen (såå värt att betala lite mer för denna livegs källa). dom håller på att ötöka dess storlek och gräver alltså allt detta för hand. kan ni ens tänka er en svensk göra det? haha nä, inte jag heller! så mycket som är annorlunda här, det är någon slags bygnation vid en annan hotellbygnad också och det går inte ens att föreställa sig skillnaden i säkerhet och metod. tyvärr har byggarbetarna beslutat sig för att spela någon slags indonesisk dansbandsmusik vilket ju stör min ro litegrann, precis som att åka bil med morfarn dehär me dansbandandet.ubud 30/4
efter frukosten (som jag inte åt så mkt av då vi redan ätit en frulle på hotellet) åkte vi ner en bit från berget igen för att kika runt i en tropisk trädgård där allt från bajskaffe (ap/kattdjur som ätit kaffebönor sedan bajsat ut det igen = världens dyrasre kaffe) till papaya. testade lite olika varma drycker och sånt där! 
sen tog själva cyklingen vid, när det blivit som varmast. dock gick det bättre än förväntat då det hela tiden bar utför och fartvinden svalkade. vi gjorde flera stopp för att kolla lite på "the local life", dock tycker jag det är jobbigt att turista på det viset, som att gå på zoo fast med människor. kate, som pratar indonesiska, har samma känslor som jag men sa samtidigt att indoneserna gillar det. man undrar dock hur sant det är, tänk om 15 turister helt plötsligt bara stormar in på jobbet - bara för att titta på vad du gör? hoppas dom får en bra andel av pengarna vi betalar i alla fall.en annan sak som slår mig när jag rullar ner genom byarna är hur otroligt olika livet är här mot hemma. här finns inga stora maskiner eller vidare hjälpmedel. det finns människor och det är det enda som verkar behövas. träskulptörerna vi åkte förbi som ägnar år för att lära sig ett hantverk vi gör på en kvart med hjälp av en maskin. du köper säkert dessutom det handgjorda konstverket billigare än det maskintillverkade, bara för att det är made in asia.ubud skrivet 29/4
arlanda
prag del IIII
Sista morgonen hade vi bestämt skulle bli rätt tidig eftersom vi ville ta vara på sista timmarna i staden. Vårt plan lyfte inte förrns 17.35 så det fanns ändå gott om tid att utforska "våran" sida av bron, vilket vi båda var småsura över att vi inte gjort tidigare. Men när klockan började närma sig 2-3, vi hade ätit vår sista tjeckiska lunch och sett oss mätta på bygnader kändes det rätt skönt att åka hem.
Jag kan aboslut rekommendera er alla att åka till Prag någon gång! Det är obeskrivligt vackert och perfekt om man vill komma bort, se något annat och bara må gott några dagar. När vi kom dit på måndagskvällen trodde jag att fyra dagar skulle bli för kort, men det kändes verkligen perfekt. Mat, dryck osv är jättebilligt, speciellt ölen. Även om vi mest åt/drack på turistiga ställen var priserna inte ens en bråkdel av Sveriges. Shopping var inget jag gick in för, men även där var priserna generellt lägre än i Sverige. Det som var negativt var nog maten, för även om den var billig var den inte särskilt god. Lite som svensk husmanskost man tagit bort all färg och näring ifrån; mycket pommes, fläsk och inte så smakrik. Men står man ut med fyra dagar utan toppmat - åk dit!! Skit i att äta - drick bara öl och gå omkring!
Vi fortsatte "gå i uppförsbacke"spåret med att knata upp till en byggnad vi sett från slottet dagen innan. Även här gröna, lummiga parker med sevärdheter och restauranger på toppen.
Där vi slukade fanta och cola med utsikt över Prag. Till vänster ser man slottet också.
En sista lunch. Åt lax och det var faktiskt det godaste på hela resan! Robert hade käkat det på ett annat ställe dagen innan och instämde med den saken. Satsa på lax alltså!
prag del III
Eftersom vi gått rätt mycket dagen innan var det två rätt möra figurer som krånglade sig upp från lakanen på onsdagsmorgonen. Vi drog oss i alla fall lite, samtidigt som man inte vill sova bort allt för mycket av semestern. Vila får man göra någon annan gång! Även denna dag gick vi över Karlsbron för att strosa runt, och kanske shoppa lite. Hade dock klätt oss alldeles för varmt och att shoppa/prova/tänka då är inget för mig, så det blev mest stadsstrosande.
Efter några timmar gick vi till hotellet för att byta om till shorts så vi kunde njuta av tillvaron utan att behöva bada i svett. När vi tidigare spanat på ett glasställe inte allt för långt bort från hotellet gick vi dit och plockade ihop en glass på tre kulor vardera, något som va väldigt exotiskt (alla andra valde bara en - hallå?!?!). Våra strutar tog vi sedan med oss till en park ovanför hotellområdet, en park som vi inte tänkt så mycekt på och mest trott var en gräsplätt. Men icke! Ju längre upp vi kom, desto större blev det. Efter branta, slingriga uppförsbackar befann vi oss helt plötsligt i ett område med restauranger med utsikt över hela Prag. Vi var redan proppmätta så vi fortsatte klättringen och det fanns fortfarande mycket att upptäcka, vi hamnade i något borgliknande område med ännu mer uteserveringar, parker i parken och fina byggnader. Solen gassade och där stannade vi ett bra tag innan vi klättrade ner igen.
På kvällen hade vi bestämt oss för att utforska "våran" sida av bron lite bättre, stadskärnan kändes klar får vår del. Efter middag och röpang började vi gå mot en enorm byggnad vi sett tidigare i veckan, utan att veta vad det varit. Efter många gatukorsningar, fantastiska hus och charmiga gränder kom vi till en lååång trappa som tog oss upp till bygget vi spanat ut, som visade sig vara Prags slott. Den absolut mäktigaste byggnaden jag någonsin sett! Vi gick och bokstavligt talat gapade. Helt jäkla omöjligt att fånga med kamera också, eller med min lilla kompaktkamera i alla fall.
Uppåt, uppåt, uppåt. Prag består av oädligt många uppförsbackar och stentrappor.
Sjukt ful bild från Prags slott. Googlade en bild till er istället.
Mer rättvist.
prag del II
Morgon och dags att snöra på sig skorna igen. Vi bodde på ett hotell som jag faktiskt inte kan komma ihåg namnet på, men som i alla fall va fräscht och alldeles lagom. Och med tanke på priset, väldigt prisvärt! För tre nätter i dubbelrum betalade vi ungefär 1500 svenska. Det låg på den lite lugnare sidan av Karlsbron, vilket passade oss perfekt, även om det fortfarande var mycket turister.
Vi började vår tisdag med att promenera in till själva stadskärnan. Ingen av oss var särskilt pålästa på varken staden eller sevärdheterna (speciellt inte var de låg), och det tyckte jag va riktigt skönt! Vi behövde på så vis inte använda kartan så mycket, utan tog oss istället runt och bara tittade på alla vackra hus. Och de turistmål som "kom ivägen" var bara en bonus, även om jag uppskattade de fina husen mer än till exempel det jättekända Astrologiska klocktornet.
När vi blev trötta och hungriga var det bara att hugga första bästa uteservering. För uteserveringsväder var det verkligen! Tisdagen var lite kallare än onsdag och torsdag då vi gick med shorts, men absolut öldrickarvänligt i tshirt.
Efter "förmiddagspasset" och många kilometer i benen stupade vi i säng för en powernap på hotellet, för att orka middag och ännu mer promenader på kvällen. Så såg våra dagar ut; upp på morgonen - promenera, äta, dricka - sova - promenera, äta, dricka - sova.
Det var helt omöjligt att fånga allt det vackra på bild, därför gav jag också upp ganska snabbt och det blev inte så många bilder. Men det blommade i alla fall, det luktade syrén i varenda grönområde och ibland var jag tvungen att göra små glädjeskutt. Vår och någon att hålla hand med, kan det bli finare?
Torg och mycket turister. Prag är en väldigt ren stad, mycket renare än till exempel Stockholm! Med utsikt av detta och det Astronomiska klocktornet åt vi vår första lunch.
Klocktornet ja! Folk var helgalna över denna klocka, visst är den fin och sådär men till skillnad från resten av människorna på torget var vi inte jättepeppade och sprang fram när kockan började närma sig heltimme. Självklart stannade vi för att titta men det var väldigt lite action.
Annan stor turistgrej, Karlsbron. Gör sig absolut bäst på måndagskvällar när det glesnat med folk! Vi bodde alltså på den "högra" sidan av bron.
John Lennon wall. Precis innan fanns det ett staket med lås ni vet? Som man hänger dit för att visa att man är för alltid? Klassiskt fint.
Samma park vi gått igenom kvällen innan. Åh, känner fortfarande lukten!
På väg ut för middag. Här är längs efter gatan vi bodde, min favoritvy. Kyrkan som tornar upp sig och en av de fina spårvagnarna framför. Och killen förstås!
Kvällsdrink och efterrätt innan vi stupade i säng.
prag del I
Tjeckien var det ja. På måndagen mötte jag upp Robert som kom med flyget från Sundsvall ute på Arlanda, vårt vidare flyg till Prag skulle inte gå förrns vid två så vi hade gott om tid att äta, växla pengar, checka in osv. Vilket ju är bra för min nojiga natur. Efter en första semesteröl och en flygtur landade vi i Prag där vi installerade oss på hotellet och gav oss ut på vår första vandring för att hitta käk.
Att hitta mysiga restauranger i Prag är absolut inte svårt, finns nog ingen omysig ens så det är egentligen bara att välja. Däremot är själva maten ingen höjdare, tänk er svensk husman man tagit bort all färg ifrån. Mycket konstiga fläskrätter, typ "pork knee" som fanns på varenda ställe. Men om man försökte hålla sig till det minst tjeckiska på menyn funkade det ändå. OCH deras sviktande kunskaper i mat, vägdes upp med fantastiskt öl. Gott billigt öl! Maten var också billig, en måltid inklusive öl, huvudrätt och efterrätt för två gick väl på ungefär 1000 tjeckiska kronor, alltså 350 spänn.
Eftersom vi hade haft ganska hårda helger på varsitt håll beslutade vi ganska snabbt för att gå tillbaka till hotellet för att vila lite inför kommande dagar. På vägen hem gick vi i en park längs efter vattnet, med utsikt över Karlsbron och staden.
stockholmshelg
Sedan vi pratades vid sist har jag hunnit med en hel del resande och roliga grejer! Började för snart två veckor sedan, nämligen förrförra torsdagen med att åka ner mot Stockkholm. Efter en natt i Gävle forsatte vi mot en solig huvudstad för att på kvällen gå på Bruce Springsteen. Som va så jävla bra!!! Helt sjukt att han fortfarande orkar.
Lördag var en shoppingdag, även om jag tycker det är jättesvårt att handla när det är så mycket folk. Det dras och slits i grejorna, det är barnvagnar och annat överallt osv. Helt enkelt inte min grej! Köpte mig lite småsaker och däckade i min säng tidigt på kvällen. När resten av familjen packat in sig i bilen mot Ramsele tog jag tunnelbanan till Elliot där jag skulle spendera natten. Vi hängde ett tag i hans fina lägenhet innan vi åkte mot stan för att träffa Tilde för lunch på Ellies älskade NK.
Måndagen får ett helt eget inlägg. För då åkte jag nämligen till Tjeckiens huvudstad Prag för en weekend, fast i början av veckan.
Långholmen badade i sol.
Vi promenerade in till Slussen.
Såhär tyckte jag om solen och värmen!
Lite folk på Bruce.
Två meget fine mensker.
gränsen & narvik
Har precis landat i min våningssäng här i Jukkas efter en härlig vecka i ledighetens tecken! Började förra måndagen med att vakna lite småbakis efter söndagens personalfest, för att ta bilen in till stan och hämta Robert på tåget. På tisdagen klev vi upp i ottan för att åter igen kliva in i bilen, denna gång mot skidåkning i Riksgränsen och utflykt till Narvik tillsammans med Julia och Elliot.
Vi börjar med den dagen, så tar jag resten sedan.
tjeckien
Har i veckan varit precis lika rese-sugen som vanligt så jag började kika runt lite på europeiska städer att resa till till våren. Vill ju tågluffa någon gång i framtiden, men tänkte att en liten tjuvstart är aldrig fel. Såååå.... Den 6 maj åker jag och Robert till Prag för att möta våren!!!! Ska bli så himla, himla kul. Att jag dessutom åker med familjen till vår egen huvudstan 3-5 maj för att se Bruce Springsteen känns inte heller helt pjåkigt.
Bara att börja längta.
#southeastasia
Vet att jag kanske tjatar en aning, MEN det rör sig runt, runt, runt i mitt huvud. Asien. Sydostasien. Fuktig luft, vad-som-helst-och-stekt-ris, soldis, havsvatten, vatten på flaska, flipflops. Egentligen ingen mening att gå igenom det så många gånger i mitt huvud. Jag vet att jag ska åka, att jag inte ska göra det just exakt nu, men. Men att jag ska, men att jag får längta lite.
två världar
Idag när jag stod mitt i mitt urinvägsinfekterade arbete slog en längtan efter tropisk värme, annan kultur och nya upptäckter mot mig som en våg. Jag kände smaken av dåligt saltat ris, pirret av promenadheta fötter, doften av skräp blandat med hav. Tittade ut på en fantastisk vinterdag, med ett tjockt (för att vara oktober) snölager, strålande sol och bara några få minusgrader.
Helt kluven.
Går en magisk vinter till mötes. En riktig vinter men mycket kyla och mörker. Men finns det något finare när solen väl tittar fram, möter snön och lyser upp hela världen? Samtidigt planerar jag att i takt med att vinter smälter mot vår sätta mig på ett plan och låta tropisk hetta värma min bleka vinterkropp. Låta sanden mellan tårna, de lövtäta regnskogarna och höga bergen fylla min tillvaro.
Kontraster. Det är kontrasterna som gör det.
På vandring på ändlöst vackra vulkanen Krakatau i Indonesien.
Går en magisk vinter till mötes. En riktig vinter men mycket kyla och mörker. Men finns det något finare när solen väl tittar fram, möter snön och lyser upp hela världen? Samtidigt planerar jag att i takt med att vinter smälter mot vår sätta mig på ett plan och låta tropisk hetta värma min bleka vinterkropp. Låta sanden mellan tårna, de lövtäta regnskogarna och höga bergen fylla min tillvaro.
Kontraster. Det är kontrasterna som gör det.
På vandring på ändlöst vackra vulkanen Krakatau i Indonesien.
