ursäkta röran, vi bygger om
varje dag åker vi förbi ett ställe där dom har ett tjugotal stålbalkar på backen. varje dag står det tio man som lite halvhjärtat försöker bända balkarna med bambupinnar. ledsen grabbar, men man flyttar inte grejor som väger tiotals ton med bambu.. 
det grävs, blandas murbruk i 5litershinkar, bärs och donas överallt. ytterligare en grej som skiljer indonesien så mycket från sverige. det är en helt annan takt, ingen stress (förutom i trafiken där livets alla dumdristigheter och stress ska tas ut). samtidigt som det är otroligt fascinerande och härligt blir jag galen på den extremlugna lunken. jag gillar resultat och effiktivitet och även om jag drar på läpparna när jag ser halva arbetslaget ta sin lunchnap så gör det mig stressad. Kommentarer
Trackback
