nyårskvällen
Sista dagen på året och kvällen där årets fest ska äga rum är här! Har inga förväntningar/förhoppningar/önskingar inför denna kväll, knappt ens några planer faktist. Jag och Tilde har bokat hotell inne i stan, ställt ölen på kylning och köpt nya strumpbyxor. Mer än så tänker jag inte tänka om denna kväll, det brukar bli bäst så. Kanske är det så jag ska tänka om nya året också? Ta det som det som det kommer.
Har gottnyttårpussat över telefonen. Uppdaterat mig om resten av familjens firande. Målat tånaglarna. OCH fått världens finaste gott nytt år hälsning på facebook! Nu gör vi dethär.
Årets hälsning från Australien!
Ska för första gången sedan vi flyttade hit sova bredvid varandra och inte på höjden i våningssäng ikväll. Bara det är ju firande nog!
2012
Har försökt skriva detta inlägg i flera dagar nu. Standardinlägget om året som gått; tårarna man gråtit, skratten man skrattat, plaserna man besök, människorna man träffat, relationerna man slutat, relationerna man börjat. Återblicken som övergår till en önskan till framtiden; förhoppningen om ett bra, kanske till och med bättre 2013, förhoppningen om nya erfarenheter, nya vänner, nya skratt, nya tårar.
Men det går liksom inte. Inlägget blir inte mer än så, jag får det inte att gå över klyschtröskeln och bli en bra sammanfattning av mitt år.
Det har hänt så mycket och gått så fort. Det har varit några guppiga månader, några helt utan hinder, några som bara passerat förbi. I början av året gick jag i gymnasiet, var fortfarande en del av ett par, pluggade mer än vad hälsosamt var och försökte ta till vara på sista tiden tillsammans med mina älskade rägys. I mitten av året tog jag studenten, slutade vara en del av två och jobbade samt levde hemma i Ramsele. Det var väl kanske lite mer omtumlande, men trots allt bara en övergångsperiod. Nu i slutet har jag jobbat min första månad på mitt nya jobb, träffar människor jag tycker om och ser fram emot det som ligger framför mig.
Det får nog räcka så.
01:45
Hej igen! Vart tog dessa 11 dagar vägen, hur hann det gå nästan två veckor sedan förra inlägget? Ibland förstår jag inte hur tiden kan gå såhär sjukt fort. Snart har hela 2012 passerat dessutom. Sedan sist då? Lite svårt att hålla isär dagarna men har i alla fall jobbat 10:30-19:30 de senaste sju dagarna, med en hel del övertid också. Känner mig rätt mör i skallen så det ska bli skönt när klockan slår halv åtta på lördag kväll och jag börjar min fyra dagars ledighet!! Förutom jobb har jag hunnit med att vara utomlands en sväng, närmare bestämt en dagstripp till Finland, festat, varit sjuk, firat jul och varit lite mer sjuk. Snorandet och slemmandet vägrar släppa taget och när jag tror jag börjat bli bättre börjar det bara om igen.
Mot Finland och vidare!
Grannlandet var verkligen som jag tänkt mig, när vi åkte över gränsen var det som att kastas tillbaka 30 år i tiden. På systemet hade expiditerna långjol och skjorta med krås, ni hör ju!
Fyra nissar med 100 lager kläder på väg ut på skotertur i -40 medan jag låg i sängvärmen och snorade hela kvällen.
Julen firade jag med Johanna och några kaosdagar på jobbet. På julaftonskvällen var vi värda en sväng i isbaren!
Under julhelgen åt jag tre julbord som mina fina grannar i sjukan lagat iordning, på julafton gjordes det jultacos också. Perfekt!
lite inspiration
Minns inte senast jag kände mig shoppingsugen. Har svårt att komma ihåg hur dendär kliande känslan som säger "köpfinakläderköpfinakläder" känns. Jag, som tidigare kände såhär två gånger i veckan, knappt kunde vänta tills jag fick klämma på fina kläder, inte ville annat än att gå i butiker åtta timmar i sträck. Att gå på stan nu mer än absolut nödvändigt ger mig lite panik. Dels för att jag vet hur jag borde känna, dels för att jag vill tycka det är lika roligt som förut!
Kanske har det att göra med att jag inte har lika stora användningsområden för kläder nu som när jag gick i skolan. På ICA var det ju bara arbetskläder, här på ICEHOTEL kan jag ju faktiskt välja brallor själv men det blir inte mer avancerat än jeans. På fritiden glider man mest omkring i underställ, en huvtröja och åter igen jeans. Det känns sällan läge med kostymbrallor eller någon finare tröja, men det är väl kanske mest en inställningsfråga.
Har heller inte blivit särskilt mycket bloggläsande nu på senaste tiden. Det är ungefär lika konstigt som att inte köpa kläder; vanligtvis följer jag 20-30 bloggar dagligen och säkert ett hundratal i veckan.
Dock satt jag och läste ikapp
Hanna Stefanssons blogginlägg från de senaste veckorna ikväll och kände plötsligt en vind av inspiration. Alltid gillat hennes stil, precis så vill jag klä mig - perfekt avvägt, lagomt stylat, praktiskt och jävligt snyggt! Ska sluta fega och tänka att man bara "får" bära sportkläder, många andra här kör ju sin stil även om vi bor i Jukkas så varför kan inte jag?
mitt eget lagom
Hejsan. Jag heter Felicia Edholm. Jag har precis fyllt nitton år och nästan lika precis flyttat till en liten by utanför Kiruna som heter Jukkasjärvi. För fem månader sedan tog jag studenten och flyttade efter tre fantastiska gymnasieår hem till min familj och min hemby Ramsele. Allt detta vet ni mest troligt redan och ni får i så fall förlåta mig för mitt upprepande.
Men jag tänkte berätta lite om vad som händer och har hänt i mitt huvud sedan dess.
Jag vet att jag flera gånger berättat om hur jag flyttade från mitt sammanhang, från min trygghet, från de personer som jag byggt upp ett liv med de senaste åren. Det är fortfarande sant. Det kommer alltid vara sant. Men förutom att livet runt om mig blev helt annorlunda ändrades också jag, personen på insidan som samspelt funkat i takt med det yttre tvingades helt plötsligt att reflektera och formas om. Inte på grund av att det nya yttret och sammanhanget krävde det, men för att inret och jaget behövde det.
Dock vet jag fortfarande inte hur min insida ska se ut. Därför krockar fortfarande beteende och känslor med varandra rätt ofta. Rätt hela tiden.
Det känns svårt att riktigt passa in. Inte för att jag inte hittat några likasinnade, inte för att jag inte får vara med, men för att jag inte känner mig lika säker på mig själv längre. När jag själv tvekar på hur jag ska uttrycka mig, hur jag ska skämta, prata och bara vara, är det verkligen inte helt enkelt för de runt omkring. Att sitta fast i kampen mellan att bara agera utan att tänka och att vilja ändra på sig är inte helt lätt. Däremot är det väldigt lätt att hamna i det läget att man hellre väljer att inte säga någonting alls. Rätt mycket ångest och jobbiga tankar kan sparas genom att bara fundera över hur och vem man vill vara, utan att dessutom behöva ha ångest över något man sagt eller gjort.
Ingen vill ju vara konstig eller vara den som folk pratar om bakom stängda dörrar. Inte heller vill någon vara för anonym. Man vill vara lagom, jag vill vara lagom. Jag vill vara lagom och jag vill vara mig själv. Jag vill helt enkelt hitta mitt eget lagom.
Att jag känner och tänker såhär innebär inte att jag inte trivs, inte att jag inte är väldigt glad, inte att jag inte älskar allt det som händer exakt just nu, inte att jag inte tror att jag inte är uppskattad av personerna i min närhet eller något sådant. Det innebär bara att jag försöker hitta jag-tråden igen.
Och den resan behöver ju inte vara dålig i sig.
lång väg hem
När hann det bli tisdag kväll? Dagarna går så fort att jag inte kan hålla reda på om det är vardag, helg, kväll eller morgon. Dessutom är det mörkt hela tiden också så det är svårt att ha någon ordentlig dygnsrytm. Polarnatten är här nu, det innebär att solen inte längre går över horisonten förrns någon gång i början på januari igen. Helt mörkt är det ju såklart inte men de få timmar med ljus drar snabbt över och ersätts med fantastiskt mörker. Ikväll fick vi dessutom se vinterns första norrsken, ett väldigt litet, men fortfarande - ett norrsken! Stod ute i -34 och tittade upp i en alldeles stjärnklar himmel och glömde för en stund bort att frysa.
Har jobbat tre dagar i receptionen nu. Det börjar sakta men säkert flyta på, vi lär oss mer och mer för varje dag och bokning som går och det blir enklare och enklare att prata engelska. I princip alla gäster är utländska och allting måste ju såklart då också skötas på engelska. Självklart stakar man sig ju på vissa grejer och måste ta om eller fråga "What...? Wait.. What dit you say? Could you repeat that please?" men självförtroendet ökar hela tiden. Kommer vara tusen gånger bättre på det engelska språket när säsongen är över, vilket känns superkul!
I helgen var jag som sagt ledig fredag-lördag och vi hade en helt fantastisk helg! Mycket god mat och öl, guidning i ICEHOTEL, drinkar i ICEBAR, sovmorgon, trång säng och MYS. Älskar när man kan unna sig några sånna dagar!
Tilde super man inte under bordet, hon super man ÖVER bordet.
Bor man 2 mil från systemet måste det bunkras.
Till fredagsmiddag blev det baconinlindade kyklingfiléer med fetaost och soltorkade tomater tillsammans med finast tänkbara sällskap.
Igår bakades det lussekatter för fulla muggar. Jag stog mest för ätandet.
Ljuset vid 12 idag på våran parkering.
Så kan det gå..
Tilde ligger och spanar upp på sitt livs första norrsken.
fullt upp i veckan
Nu har min helg börjat! Imorgon öppnar hotellet men jag är ledig fredag-lördag och ska njuta av hotellet och allt runt omkring som privatperson lite innan jag ställer mig bakom disken på söndag. En snabb sammanfattning av veckan: i måndags körde vi hundspann (se förra inlägget), i tisdags körde vi "huvudskoterspåret" och tittade på två av camperna där turisterna har sina fika/matpauser, i onsdags åkte vi rensläde och gick igenom "Middag under stjärnorna" (trerätters middag med föreläsning om norrsken ute i "vildmarken") och idag har vi ridit islandshäst. Alla turer vi testat är sådanna gästerna kan köpa.
Lite annorlunda att köra säsongens Polaris-skotrar här mot den från typ 1800-talet vi har hemma haha.
Stopp för att kolla en camp.
Det är alltså under "Adventure-avdelningen" jag jobbar. Jag och två andra tjejer kommer husera i avdelningens reception, resten av gänget sköter själva driften med guidning och så vidare.
Drinktest för ICEBARs bartendrar.
Hos renleverantören Nutti Sámi Siida.
Jag och Amanda först ut på slädarna!
Första 20 metrarna var det ordentlig fart på renarna men sedan var det en lugn och behaglig tur.
Fina Jukkaskyrktornet i sol upp/nedgången.
Igårkväll smygkikade vi lite på hotellet, här årets ICEBAR.
Sedan var vi på invigning av årets deluxsvit. Carina och Elliot drack lite värmande dryck.
Blev väldigt dåliga bilder men tänk Alice i Underlandet.
Julia i en av hotellkorridorerna.
Islandshästar hos Ofelas.
Fröken jag red idag.
Blev sjukt sugen på att börja rida...
hundspann
Mina fingrar och tår börjar äntligen återgå till sin vanliga temperatur. Hur bra jag än klär mig är det i princip omöjligt att hålla händer och fötter varma, glömmer man bort att vicka/röra sig hela tiden går det väldigt snabbt att bli iskall. Idag när vi var ute och körde hundspann hade jag lite för kul för att märka att jag frös. Tills att vi klev av och blev stående. Imorgon ska vi åka ut på skotertur och då ska jag inte låta fötter och händer vara stilla en sekund!!
På väg ut till campen fick jag köra hundspann för första gången i mitt liv. Askul!!!
Efter lite fika bytte vi förare och jag lutade mig tillbaka på passagerarsläden.
Lagomt söta valpisar.
första helgen i december
Sjukt sliten idag. Gårkvällen sög musten ur mig, men ska man ha kul får man kanske offra en dag åt sängliggande och toahäng. Imorgon är det nya tag och vi ska starta veckan med att hälsa på hos en hundspannsleverantör! Kommer bli en kanonvecka med lite olika turer och en massa nytt att lära sig och till helgen får jag efterlängtat besök. På fredag invigs årets hotell och på söndag jobbar jag min första "riktiga" dag - hur grymt?!
Såhär såg jag ut INNAN vi druckit mintuushots och dansat på borden till klockan fyra imorse. Skillnden mot hur jag såg ut när jag vaknade är skrämmande.
