felicia edholm

Hejsan. Det var ett tag sedan. Ett rätt långt tag sedan. Varför? Livet ni vet. Det händer saker och det händer inte saker. Det händer bra saker, det händer dåliga saker. Min första månad som singel. Ordet singel smakar äckligt så jag tänker inte fortsätta använda det. Men den har i alla fall passerat. Jag har jobbat, åkt på resa till Stockholm, varit på arbetsintervju i Örebro, jobbat lite till, insett att det finns personer i lilla Ramsele man faktiskt inte känner, börjat lära känna, druckit vin, ätit gott (fantastiskt gott, fantastiskt många gånger), jobbat, varit i Sundsvall två gånger på fyra dagar. Lite sånt. 

Nu ligger jag i sängen, lyssnar på Mumford & Sons nya platta, bläddrar i alla bloggar jag inte läst den senaste veckan, fryser lite i ensamma sängen och mår rätt gott ändå. Imorgon ska jag jobba, imorgon, tisdag, torsdag och fredag. Sedan är det slut. Mitt schema alltså. Får nog jobba lite mer men det är liksom inga fasta tider, inga dagar jag vet att jag ska jobba. Har inte hunnit fundera över det så jättemycket men det känns vid närmare eftertanke rätt förjävligt. I veckan ska jag också få svar om jobbet i Sälen. Inte tänkt så särskilt mycket på det heller men det är rätt pirrigt, jätteprirrigt om jag tänker noga.

Sa att jag ätit fantastiskt gått. Först och främst bor jag ju hemma och är därför serverad mat varje dag men utöver det åt vi ute på fina ställen varje dag, flera gånger om dagen i huvudstaden. Grekiskt, amerikanskt, italienskt, you name it. Den sjukaste fetaoströran, mina smaklökar dog. I onsdags, efter en lång jobbdag bjöds jag på finaste middagen med egengjorda biffar som smakade himmel. En flaska vin var och jag somnade som en gud. Igår, även då bjuden på middag; hemmafiskad, filéad och panerad gädda. Trodde aldrig en ful gädda skulle smaka så gott men jesus. 

Innan jag gör något annat ville jag bara säga att jag klippt mig, typ 1,5 dm. Det behövdes verkligen men gud vad konstigt det är när man är van att ha barret låångt ner på ryggen.

Såhär har min morgon sett ut. Vaknade halv 7, somnade om till halv 9, la datorn på magen ett tag och gick sedan in i huset och gjorde lördagsfrukost. Nu är jag plätt-mätt och ska börja förbereda mig inför arbetsintervju på onsdag.

Idag har varit en sjukt bra dag. Börjar förstå detta med tidiga mornar, hur mycket mer av dagen man får ut. Med detta har också att jag lägger mig i tid börjat bli en vana, skitskönt. Imorse klev jag upp, åt gröt och knäckemackor, cyklade till gymmet, tränade, duschade och trampade sedan mot jobbet. Efter nio ICA-timmar har jag nu skypat med Tilde hela kvällen.

Varför denna dag är extra, extra bra? Bokade resa till Stockholm med tidigare nämnd skype-polare. Ska alltså flanera huvudstad och arbetsintervjua mig nästa vecka. Fint va?

Efter vår böneutropsstörda sömn stuvade vi in oss i bussen för att ta oss vidare mot Indonesiens kulturella huvudstad Yogyakarta. Men först ett stopp för att gå upp på en av Indonesiens vackraste vulkaner, Papandayan. Det var kanske inte precis som man tänker sig en vulkan, med svart lavasten och en glödgande topp utan mer som ett berg som ombringades av djungel. Otroligt vackert. Det rann färgglada bäckar, fanns partier med växtlighet, partier med uppbrunna träd och så en hel del svavelgaser. Ibland fick man gå och blunda och hålla andan för att svavlet stack och luktade så mycket. När vi kommit upp en bit fanns också en krater där några badade i det iskalla (!) vattnet. På väg upp till platån där vår vandring skulle börja åkte vi på flaken på 4 bilar vi hyrt, det va vääldigt skumpigt, trångt och varmt, men också väldigt kul och intressant. Vi fick se väldigt mycket, och indoneserna som jobbade runtomkring vägen fick sina dagar gjorda när 35 vitingar kom guppandes! 

Har liite svårt att minnas den exakta ordningen på allt vi gjorde så hoppar till att vi landat i Yogyakarta. Där bodde vi på ett fint hotell, kanske inte det lyxigaste men absolut bra. Vi bodde 2-och-2 i rena rum med AC, sitt-toalett och badkar, man ska inte klaga! Dessutom hade hotellet en pool som vi utnyttjade till max, så fort vi kommit hem från något studiebesök/var lediga var det sol och bad där. I Yogya var det också vanligare med turister, vi slapp bli fotograferade i varenda gathörn och kände oss lite bekvämare med tillvaron. I området vi bodde var det flera hotel/hostel och restauranger som var hängvänliga, både för indoneser och turister. Om man tog en taxi/cykeltaxi fanns en stor marknad/"shoppinggata" som kallades Marloboro som vi spanade in flertalet gånger också. Mest krimskrams att pruta på för att det är kul, hemskt såhär i efterhand att man blev snål och inte köpte grejer som kostade en krona "för mycket". En krona som skulle kunna ge mat för dagen. 

Första tiden i kulturhuvudstaden besökte vi två tempel, Prambanan som var ett jättestort hinduiskt tempelområde och ett buddhistiskt tempel, Borobudur. Vi delades upp i grupper och fick guidade turer i båda, fick lära oss om den Indonesiska traditionen inom de båda religionerna och så. Islam är ju annars den stora religionen i landet men tidigare var Buddhism och Hinduism mer omfattande. Den dagen var det helt sinnessjukt varmt och att ha knän och axlar var ingen höjdare, solfjädern jag köpt tidigare och litervis med vatten räddade mig. Dessutom var försöljarna kring templen galna, sprang efter oss och ville visa sina FANTASTISKA skitgrejer. Köpte en ryggsäck efter mycket hård kamp i alla fall. 

Om kvällarna fortsatte vi att svalka oss med öl och testa nya restauranger och barer innan vi slocknade oftast helt slutkörda i svala, sköna rum.

Ibland är ju livet rätt konstigt. Det har mina två senaste veckor varit. Helt sjuka i huvet. På både gott och ont. I alla fall så ska jag ner till Örebro den 19:e på arbetsintervju, vilket i sig är rätt sjukt. Att det sedan är det minst sjuka är en annan femma. 

Idag fyller denhär tjejen 19 år. Hon heter Tilde. Tilde gillar små rosa saker, små söta killar och att tugga små söta och rosa tuggummin. Hon piper och gnyr mer än ofta. Hon älskar när man kliar henne men undviker att säga att det är skönt, då vet hon att jag slutar.

För tre år sedan hade jag precis träffat denna lilla människa för första gången. Vi började nämligen i samma klass då. Hon var liten, snabb och åt mycket godis. Och hon skrek. Mycket. Det är så jag minns henne från de första, trevande månaderna. Hon spelade fotboll, skvallrade, åt godis och skrek. 

För två år sedan hade hon precis flyttat ihop med min bästa vän. Hon och Moa flyttade till Lavaren och började dela toalett. Inte bara det, dom började dela liv. Denna rosa, tuggummituggande människa började sakta men säkert även bli en del av mitt liv. 

För ett år sedan hade jag precis också flyttat in i Lavaren. Med ett rum emellan och en ekande ventilation hörde jag henne varje kväll. Om kvällarna börjar Tilde nämligen skratta och skrika ännu högre än under dygnets ljusa timmar. Det är fint att somna till en annan människas skratt. Det är ännu finare att somna till någon man älskars skratt.

Det är också fint att hitta en vän man aldrig trodde man skulle hitta. När man skalat sig bakom tuggandet och det energiska, när man mitt bland det yviga hittar någon man tycker om. 

En vecka idag. En vecka sedan jag sa att det inte funkar längre. En vecka sedan det slutade vara Vi. 

Ville bara ni skulle veta. Nu pratar jag inte mer om det.