felicia edholm

Det är vår och det känns så JÄVLA fantastiskt. Man blir alldeles sådär extra lycklig, det på riktigt spritter i kroppen och alla lever lite mer. 

Idag är en såndär megabra måndag! Bestämde mig för att panta alla burkar man samlar på sig, och medan jag står där och spiller ölslattar över händerna kommer Anki och frågar om jag vill jobba på fredag. Innan jag lämnade Jukkas var jag övertygad om att jag bara ville vara ledig, men min ledighetsdamp kom krypande redan dagarna efter jag kommit hem. Inte för att det inte är skönt att vara ledig, men för att det känns väldigt mycket bättre att vara ledig om man jobbar! Så därför ska jag jobba nån dag bara här och där, mest för kul.

 

Bra sak nummer två: Pratade med en vettig och smart kvinna på arbetsförmedlingen idag!!!! De två tidigare gångerna i mitt liv jag pratat med någon på arbetsförmedlingen har det varit dryga och ovettiga personer. Kom fram till att jag inte ska skriva in mig som arbetslös, eftersom jag varit med för kort tid i A-kassan för att få ersättning från dom och inte heller kan få grundbeloppet pga. att jag inte fyllt 20. Dessutom tar det 90 dagar innan man får ersättning från Arbetsförmedlingen och om 90 dagar har jag ju jobb. 

 

Nog om det, solen skiner och jag ska ut och promenera!

 

Zara har fått in så jäkla mycket snyggt. Och deras nya modell! TACK, nu känns det lite mer värt att kolla på hemsidan när det inte bara är levande galgar som visar upp kläderna.

 

Nu när termometern sakta börjar krypa uppåt kommer också orken att klä sig lite roligare smygande, i alla fall ibland! Shoppingfingrarna kliar och sommarkläderna packas fram.

 

Nu har det gått en vecka sedan jag jobbade min sista dag på ICEHOTEL. Fram tills dess hade jag inte tänkt så mycket över att jag faktiskt skulle packa ihop mina saker och åka hem. Eller jag hade tänkt på det, men mer som "fyfan vad skönt - jag vill hem, hem, HEM". När jag räknade kassan för sista gången, kramade gänget hejdå och gick hemåt insåg jag att; vafan detta är ju över nu, jag ska hem, lägga de sista grejorna i väskorna, städa och sedan lämna min lilla by.

 

Trots att jag haft några sista veckor av hemlängtan och Jukkasångest så kändes det verkligen inte kul att lämna. Under säsongen har jag inte längtat hem annat än när jag klivit av planet från söder, och det får väl ändå vara ett bra betyg? Och trots att jag haft väldigt mycket "dötid" på jobbet, timmar med ingenting att göra, har det sällan varit ångestfyllt att gå till jobbet. Också bra betyg.

 

Jag har helt enkelt trivts jävligt bra. 

 

Men det är tid att lämna plats för nya äventyr. I veckan har jag gjort mig hemmastadd i mitt lilla förråd; städat, gjort om lite smådetaljer, rensat ut alla kläder jag aldrig använder osv. Känns jättebra att ha en egen (stor) säng, egen soffa, egen garderob, ja allting man inte har när man bor i ett rum på 12 kvadrat med våningssäng. 

 

Sista veckan var lillebror på besök för lite prao och "komma bort från Ramsele-tid. Då passade vi på att sova i hotellet två nätter och också ta lite bilder på alla rummen, vilket jag inte gjort under säsongen haha. Så nedan ser ni bilder från alla sviter utom två!

 

Inte helt sällan tänker jag "nu ska jag verkligen lägga lite mer själ och hjärta i hur/när jag klär mig". Typ alltid slutar det med långkalsonger, tjockstrumpor och osminkat ansikte. Tråkigt då jag tycker det är kul, egentligen! Denna vinter har, även om den kanske varit den roligaste vintern upplevelsemässigt, definitivt varit den tråkigaste i klädväg - någonsin. Jeans, vit ICEHOTELtröja och Nikeskor, varenda dag i fem månader med undantag för lediga dagar då långkalsongslooken fått ta över.

 

Kan tänka mig att en sommar i Stockholms skärgård inte heller bjuder på särskilt många högklackade event, utan att långkalsongerna kommer bytas mot jeansshorts. Men att vara lite mer "vardagsuppklädd", snälla kan jag inte bara hitta den motivationen? 

 

Denhär månaden har jag lagt undan så mycket av lönen som möjligt, men när nästa lön kommer ska jag leva lite mer. Stockholm och Prag står på agendan och förutom shoppa borde man väl kunna ha något roligare på sig där! 

 

På inköpslistan står bland annat dessa från Zara:

 

När det värker i hela kroppen av längtan. Efter hemma och honom. När varje dag släpar sig fram och allt är en väntan på att ta sig vidare. 

 

Samtidigt som solen alltid skiner och det droppar från taken. Försök till att njuta av den sista tiden, den kommer aldrig igen.

 

Fyra dagar nu.

Efter att vi varit i Riksgränsen och Narvik förra tisdagen var det dags att göra något som känns rätt obligatoriskt när man har besök. Sova kallt, såklart! Att det tog oss fyra månader att sova på ishotellet tillsammans får ju kanske ses som ett dåligt facit med tanke på hur många chanser vi haft, men still - nu har vi gjort det. Virgin In Space heter rummet vi bäddade ner oss i.

 

När vi vaknade på onsdagsmorgonen packade vi ihop oss och åkte mot Gällivare. Dagen därpå skulle vi nämligen överraska mina föräldrar med att komma hem. Flög tidigt, tidigt på morgonen och klev innanför dörren i Ramsele vid nio. Fyra underbara dagar i Ramsele, Edsele och Sundsvall som kan sammanfattas med strålande sol, skoterkörning, fantastisk mat, familj, vin, promenader, sovmornar, fikor och underbart sällskap. 

 

När vi sa hejdå på Midlanda vid tre på söndagen hade jag gruvat mig en hel dag, en hel natt och en hel morgon. Det kändes verkligen skit, skit, skit att lämna dubbelsängen på Alnö och åka tillbaka till våningssängen i Jukkas. Det sista jag ville var att lämna våren och åka tillbaka till vintern. Och det är fortfarande inte helt okej.

 

 

Tar det hela lite baklänges, men innan vi Robert anlände till Jukkas hade vi våran avslutningsfest på jobbet. Allt fler börjar droppa av nu, jag kommer jobba till hotellet stänger den 14 april men eftersom vi har allt färre gäster behövs inte heller full personalstyrka längre. 

 

För mig är det lite delade känslor inför att vara kvar till sist. När vi pratade om vem av oss tre i aktivitetsdisken som skulle stanna till slutet kände jag väl lite att jag inte har så mycket annat för mig. Jag kan lika väl stanna här och tjäna några extra slantar, än åka hem och vara arbetslös, liksom. Dock är det väldigt lite att göra nu över lag på hotellet, och det känns lite jobbigt att det kommer bli så långa dagar. Försöker tänka att det trots allt bara är tio dagar och sedan ska jag bara vara ledig och jobba i skogen, även om det har känts rätt tungt att motivera sig. Men imorgon är det dags, min första arbetsdag på elva dagar.

 

Om tio dagar är äventyret över.

 

Har precis landat i min våningssäng här i Jukkas efter en härlig vecka i ledighetens tecken! Började förra måndagen med att vakna lite småbakis efter söndagens personalfest, för att ta bilen in till stan och hämta Robert på tåget. På tisdagen klev vi upp i ottan för att åter igen kliva in i bilen, denna gång mot skidåkning i Riksgränsen och utflykt till Narvik tillsammans med Julia och Elliot.

 

Vi börjar med den dagen, så tar jag resten sedan.