munduk 4/5


håhåjaja. ni vet att jag lite skojfriskt nämnde lite magproblem? inget att skämta om haha.... förra gången jag var i indonesien vill jag inte minnas att jag hade några sånahär problem förutom dagen vi skulle åka hem, vilket gjorde att jag nu måste ha varit lite för övermodig och snål på handsprit. vi har ätit på jättebra ställen med jättegod mat men det har helt enkelt sagt krock mellan min mages bakterieflora och indonesiens bakterieflora!

tanken var ju att jag skulle pka upp till lovina efter tre dagar i ubud, men det blev en extra dag. på lördagsmorgonen mådde jag dock inte alls bra efter en dag/natt med feber och toalettbesök. min fantastiska extrafamilj här nere erbjöd sig då att ta mig med som en extra passagerare till deras nästa mål, munduk. tack och bock, evigt tacksam, ja tack, så packade jag ihop mina saker och följde med dom istället. eftersom vi skulle stanna och kolla på världskända unesco-risfält blev det en resa på ungefär 5,5 timmar. på skumpiga småvägar. med feber. med illamående. men jag överlevde!!! vilket ju är bra. även om jag inte såg några risfält eftersom jag låg kvar i bilen och sov. kate har dock lovat att skicka bilderna, så jag kan säga att jag var där!

idag har jag inte orkat göra så mycket mer än tagit lite bilder på den FANTASTISKA utsikten och legat i sängen. kate och hennes pappa har gjort en hel del roliga grejer idag så det var lite synd att missa, dock känns det ändå skönt att bara fått vila och dricka vatten. känns som att det är omöjligt att sluta vara törstig! drack tillome en resorb förut, och det är det absolut värsta jag vet!! har inte spytt under domhär dagarna men när jag drack resorben va det ändå nära!



imorgon åker jag vidare till changgu där jag ska lära mig surfa i två veckor. att lära mig förväntar jag mig nog inte men åtminstone testa på! denhär första veckan har gått fort och jag har lärt mig en hel del om mig själv. vissa kvällar har varit jättejobbiga, speciellt när wifiet inte har funkat på kvällarna. lite gråt och ledsna sms till robert och mamma men jag har ändå kunnat somna lugn och trygg varenda natt. efter att ha gjort denhär bilresan och varit sjuk känner jag att jag kan ta saker mer som dom kommer på resan, förhoppningsvis hemma också. man klarar faktiskt allt, det gör man.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0