första juni

 
Snaart, alldeles snaart ska jag ta tag i Balibilderna. Har knappt ens visat eller berättat något för familj och vänner, det är liksom min egen karamell. Bilden av att det ska vara tråkigt att resa ensam just på grund av att man inte har någon att dela sina minnen med är inte något jag käner mig lidande av. Kanske beror det på att jag var ute så pass kort tid, men det känns så himla gött att ha något minne som är helt mitt eget, och ingen annans!
 
Här hemma har jag mest händerna nere i jorden, idag har jag planterat ut mina jordgubbsplantor och sått olika salladssorter. Och skruvat. Och grävt. Och slipat. Och, och, och. Är helt underbart att vara ute och påta på, vill helst greja långt in på nätterna.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0