felicia edholm

Men hej hörrni! Hur fort går inte denna sommar? Sitter och kollar ut i den bäcksvarta natten nu, dom ljusa sommarnätterna är liksom förbi. Åtminstone här i södern. Just nu så finns bara ett fokus för mig - framåt. Varje dag jag vaknar tänke jag att jaha, nu är denhär dan över också!

Denhär somamren är mycket blandade känslor för mig. Det är fantastiskt att kunna säga att idag är den första dagen jag inte sett blå himmel och sol. Får verkligen ut något av själva sommaren! Trivs som fasen med jobbet och omger mig med massor av vettiga människor. Dessutom finns det så jäkla mycket tid att tänka, och det är så skönt att bara kunna släppa alla tankar fria. Bra, dåliga, gamla, nya, fula, fina - allt ska bara tänkas. Från ett ganska stort kaosmoln börjar jag nu kunna analysera och kategorisera. 

 

På den dåliga sidan väger denhär ständiga längtan tungt. Efter Robert främst, helvete vad jag längtar efter att inte ha hundratals mil emellan hela JÄVLA TIDEN. Men också hem, det är konstigt att inte vara i stugan och inte vakna i mitt rum jag älskar så mycket. Det är väl också här mitt stenhårda fokus framåt ankrar - 18 dagar till semester.

 

Och sen då, tänker ni? Jaa, jag fick ju jobbet i Tyskland. Men efter många om och men tackade jag nej och nu står min höstkalender tom. För första gången känns det också som något jävligt skönt. Jag har en hel del olika tankar och alternativ men just nu tänker jag bara flyta med, när mitt huvud ändå tillåter det.