snart hemma
Längtar hem efter dethär så jag spricker! Om tre dagar åker jag hem för att fira nyår och vila huvudet i en vecka. Imorgon är det julafton och för den andra julen i rad jobbar jag julen igenom. I och för sig väldigt skönt då det vore väldigt sorgligt att ligga hemma i våningssängen alldeles ensam över jul.. Men nästa år ska jag i alla fall inte fira med att jobba!
Lite bilder från tiden strax innan Jukkasfärden
Såhär fint var det en dag när jag kom till Utanede.
Hälsade på Moa tillsammans med Tilde.
Åkte till Stockholm, bodde på Östermalm, åt fantastisk mat och....
... såg Jonas Gardells "Mitt enda liv". Så fantastisk! Så glad att jag både fått gå på Mitt enda liv och En skam för Sverige i höst.
Druckit lite vin och lyssnat mig suddig på mor och son med varsitt munspel.
Ätit frukost på säng.
Ätit hejdå-julbord med min eminenta familj.
Det var väl ungefär det!
en månad senare
Lever fortfarande! Snart har vi varit i Jukkas tre av de ungefär 21 veckorna. I helgen var det -40 grader, nu har vi +grader. Robert har varit här tre veckor med. På söndag åker han hem och som vanligt gör det ont i magen att ens tänka tanken.
Fått parkeringsböter, fyllt 20 och gått på systemet. Tre saker som hänt!
Idag längtar jag hem och efter sommar, bra sak när det är ungefär superlångt till båda. Istället ska jag ta på mig jackan och halka iväg på jobbet.
Mycket välformulerat inlägg, det är till dig Yves!
ett sista jukkasinlägg
Nu har det gått en vecka sedan jag jobbade min sista dag på ICEHOTEL. Fram tills dess hade jag inte tänkt så mycket över att jag faktiskt skulle packa ihop mina saker och åka hem. Eller jag hade tänkt på det, men mer som "fyfan vad skönt - jag vill hem, hem, HEM". När jag räknade kassan för sista gången, kramade gänget hejdå och gick hemåt insåg jag att; vafan detta är ju över nu, jag ska hem, lägga de sista grejorna i väskorna, städa och sedan lämna min lilla by.
Trots att jag haft några sista veckor av hemlängtan och Jukkasångest så kändes det verkligen inte kul att lämna. Under säsongen har jag inte längtat hem annat än när jag klivit av planet från söder, och det får väl ändå vara ett bra betyg? Och trots att jag haft väldigt mycket "dötid" på jobbet, timmar med ingenting att göra, har det sällan varit ångestfyllt att gå till jobbet. Också bra betyg.
Jag har helt enkelt trivts jävligt bra.
Men det är tid att lämna plats för nya äventyr. I veckan har jag gjort mig hemmastadd i mitt lilla förråd; städat, gjort om lite smådetaljer, rensat ut alla kläder jag aldrig använder osv. Känns jättebra att ha en egen (stor) säng, egen soffa, egen garderob, ja allting man inte har när man bor i ett rum på 12 kvadrat med våningssäng.
Sista veckan var lillebror på besök för lite prao och "komma bort från Ramsele-tid. Då passade vi på att sova i hotellet två nätter och också ta lite bilder på alla rummen, vilket jag inte gjort under säsongen haha. Så nedan ser ni bilder från alla sviter utom två!
gränsen & narvik
Har precis landat i min våningssäng här i Jukkas efter en härlig vecka i ledighetens tecken! Började förra måndagen med att vakna lite småbakis efter söndagens personalfest, för att ta bilen in till stan och hämta Robert på tåget. På tisdagen klev vi upp i ottan för att åter igen kliva in i bilen, denna gång mot skidåkning i Riksgränsen och utflykt till Narvik tillsammans med Julia och Elliot.
Vi börjar med den dagen, så tar jag resten sedan.
välkommen fredag. ta mig med storm
Satt precis med min lite tråkiga lunch och tänkte att detta är en lite trist dag. Gick ut i köket för att hämta mjölk, och då. Då känner jag den. Lukten. Dendär nyvädrade doften av vår går som en ilning genom kroppen och sveper bort allt det tråkiga. Det luktar vår, hörrni. Vår, vår, vår.
Trots att jag kliver på mitt niodagarspass idag så är det ju dessutom ändå fredag. Det är fredag, solsken och dropp från taken, jag har fått mitt marsschema och jag ska få somna bredvid killen jag tycker så mycket om. Lyckan.
Efter idag går vi in på tredje månaden i Jukkasjärvi. Så jävla välkommet det också.
björkis
Spenderat min sista lediga dag för denna gång med Isa, Elliot och Emelie i Björkliden. Soooom jag längtat efter att ha pjäxor på fötterna! Trots att vädret inte var det bästa njöt jag varenda sekund.
senast instagramat
23:44
Jobbat 24 av de senaste 48 timmarna så nu förtjänar jag lite ledighet. Synd bara att jag bokade tid på sjukan halv åtta imorgon bitti, men oj vad jag kan hinna med mycket imorgon då istället! Högsäsongen på hotellet börjar ta vid på riktigt nu och alla guider jobbar för allt vad de är värda, det har också medfört att vi i repan får hjälpa till lite mer ute i drift vilket jag tycker är skitkul! Igår var jag ute med norrskensbuss och fick lyckligtvis två timmar med superfint norrsken och jättenöjda gäster. Ikväll har jag och Lotta varit ute på Middag Under Stjärnorna som också blev riktigt lyckad med norrsken även där. Allt blir så himla mycket enklare när det är norrsken; om gästerna vanligtvis är jättenöjda är det ingenting mot om de får se norrsken!
Innan säsongen är slut planerar jag att köpa mig en ordentlig kamera så jag kan ta lite bilder på norrsken (som är ungefär helt omöjligt att fota utan bra kamera + stativ) samt lite snyggare bilder på vad jag har för mig här uppe. Förhoppningsvis blir det mycket roliga bilder i mars. Tills dess får jag hålla till godo med de få lyckoträffar jag får med min kompaktkamera, den nedan till exempel.
solsken. vädret och livet just nu
mitt eget lagom
Hejsan. Jag heter Felicia Edholm. Jag har precis fyllt nitton år och nästan lika precis flyttat till en liten by utanför Kiruna som heter Jukkasjärvi. För fem månader sedan tog jag studenten och flyttade efter tre fantastiska gymnasieår hem till min familj och min hemby Ramsele. Allt detta vet ni mest troligt redan och ni får i så fall förlåta mig för mitt upprepande.
Men jag tänkte berätta lite om vad som händer och har hänt i mitt huvud sedan dess.
Jag vet att jag flera gånger berättat om hur jag flyttade från mitt sammanhang, från min trygghet, från de personer som jag byggt upp ett liv med de senaste åren. Det är fortfarande sant. Det kommer alltid vara sant. Men förutom att livet runt om mig blev helt annorlunda ändrades också jag, personen på insidan som samspelt funkat i takt med det yttre tvingades helt plötsligt att reflektera och formas om. Inte på grund av att det nya yttret och sammanhanget krävde det, men för att inret och jaget behövde det.
Dock vet jag fortfarande inte hur min insida ska se ut. Därför krockar fortfarande beteende och känslor med varandra rätt ofta. Rätt hela tiden.
Det känns svårt att riktigt passa in. Inte för att jag inte hittat några likasinnade, inte för att jag inte får vara med, men för att jag inte känner mig lika säker på mig själv längre. När jag själv tvekar på hur jag ska uttrycka mig, hur jag ska skämta, prata och bara vara, är det verkligen inte helt enkelt för de runt omkring. Att sitta fast i kampen mellan att bara agera utan att tänka och att vilja ändra på sig är inte helt lätt. Däremot är det väldigt lätt att hamna i det läget att man hellre väljer att inte säga någonting alls. Rätt mycket ångest och jobbiga tankar kan sparas genom att bara fundera över hur och vem man vill vara, utan att dessutom behöva ha ångest över något man sagt eller gjort.
Ingen vill ju vara konstig eller vara den som folk pratar om bakom stängda dörrar. Inte heller vill någon vara för anonym. Man vill vara lagom, jag vill vara lagom. Jag vill vara lagom och jag vill vara mig själv. Jag vill helt enkelt hitta mitt eget lagom.
Att jag känner och tänker såhär innebär inte att jag inte trivs, inte att jag inte är väldigt glad, inte att jag inte älskar allt det som händer exakt just nu, inte att jag inte tror att jag inte är uppskattad av personerna i min närhet eller något sådant. Det innebär bara att jag försöker hitta jag-tråden igen.
Och den resan behöver ju inte vara dålig i sig. 
lång väg hem
När hann det bli tisdag kväll? Dagarna går så fort att jag inte kan hålla reda på om det är vardag, helg, kväll eller morgon. Dessutom är det mörkt hela tiden också så det är svårt att ha någon ordentlig dygnsrytm. Polarnatten är här nu, det innebär att solen inte längre går över horisonten förrns någon gång i början på januari igen. Helt mörkt är det ju såklart inte men de få timmar med ljus drar snabbt över och ersätts med fantastiskt mörker. Ikväll fick vi dessutom se vinterns första norrsken, ett väldigt litet, men fortfarande - ett norrsken! Stod ute i -34 och tittade upp i en alldeles stjärnklar himmel och glömde för en stund bort att frysa.
Har jobbat tre dagar i receptionen nu. Det börjar sakta men säkert flyta på, vi lär oss mer och mer för varje dag och bokning som går och det blir enklare och enklare att prata engelska. I princip alla gäster är utländska och allting måste ju såklart då också skötas på engelska. Självklart stakar man sig ju på vissa grejer och måste ta om eller fråga "What...? Wait.. What dit you say? Could you repeat that please?" men självförtroendet ökar hela tiden. Kommer vara tusen gånger bättre på det engelska språket när säsongen är över, vilket känns superkul!
I helgen var jag som sagt ledig fredag-lördag och vi hade en helt fantastisk helg! Mycket god mat och öl, guidning i ICEHOTEL, drinkar i ICEBAR, sovmorgon, trång säng och MYS. Älskar när man kan unna sig några sånna dagar!
Tilde super man inte under bordet, hon super man ÖVER bordet.
Bor man 2 mil från systemet måste det bunkras.
Till fredagsmiddag blev det baconinlindade kyklingfiléer med fetaost och soltorkade tomater tillsammans med finast tänkbara sällskap.
Igår bakades det lussekatter för fulla muggar. Jag stog mest för ätandet.
Ljuset vid 12 idag på våran parkering.
Så kan det gå..
Tilde ligger och spanar upp på sitt livs första norrsken.
fullt upp i veckan
Nu har min helg börjat! Imorgon öppnar hotellet men jag är ledig fredag-lördag och ska njuta av hotellet och allt runt omkring som privatperson lite innan jag ställer mig bakom disken på söndag. En snabb sammanfattning av veckan: i måndags körde vi hundspann (se förra inlägget), i tisdags körde vi "huvudskoterspåret" och tittade på två av camperna där turisterna har sina fika/matpauser, i onsdags åkte vi rensläde och gick igenom "Middag under stjärnorna" (trerätters middag med föreläsning om norrsken ute i "vildmarken") och idag har vi ridit islandshäst. Alla turer vi testat är sådanna gästerna kan köpa.
Lite annorlunda att köra säsongens Polaris-skotrar här mot den från typ 1800-talet vi har hemma haha.
Stopp för att kolla en camp.
Det är alltså under "Adventure-avdelningen" jag jobbar. Jag och två andra tjejer kommer husera i avdelningens reception, resten av gänget sköter själva driften med guidning och så vidare.
Drinktest för ICEBARs bartendrar.
Hos renleverantören Nutti Sámi Siida.
Jag och Amanda först ut på slädarna!
Första 20 metrarna var det ordentlig fart på renarna men sedan var det en lugn och behaglig tur.
Fina Jukkaskyrktornet i sol upp/nedgången.
Igårkväll smygkikade vi lite på hotellet, här årets ICEBAR.
Sedan var vi på invigning av årets deluxsvit. Carina och Elliot drack lite värmande dryck.
Blev väldigt dåliga bilder men tänk Alice i Underlandet.
Julia i en av hotellkorridorerna.
Islandshästar hos Ofelas.
Fröken jag red idag.
Blev sjukt sugen på att börja rida...
första helgen i december
Sjukt sliten idag. Gårkvällen sög musten ur mig, men ska man ha kul får man kanske offra en dag åt sängliggande och toahäng. Imorgon är det nya tag och vi ska starta veckan med att hälsa på hos en hundspannsleverantör! Kommer bli en kanonvecka med lite olika turer och en massa nytt att lära sig och till helgen får jag efterlängtat besök. På fredag invigs årets hotell och på söndag jobbar jag min första "riktiga" dag - hur grymt?!
Såhär såg jag ut INNAN vi druckit mintuushots och dansat på borden till klockan fyra imorse. Skillnden mot hur jag såg ut när jag vaknade är skrämmande.
rundvandring i vad som kommer bli årets ICEHOTEL
Vaknade upp som 19åring imorse. Kanske den knepigaste födelsedagen någonsin, ingen familj så lång ögat når, ingen frukost på säng, knappt några som ens vet om att jag fyller år. Ja, till och med Tilde hade lite svårt att minnas det hela, men hon kom på sig själv efter frukosten! Dagen har bestått av genomgång och övning av bokningssystem och andra arbetsrutiner. Känns inte helt oövervinnerligt!
Min gårdag började 08:16 då min chef Carina ringde och undrade vart jag tagit vägen. Hoppade jämfota ner från sängen, slängde på mig närmsta klädesplagg, grabbade en apelsin och sprang iväg till resten av gänget som väntade på mig i receptionen. Min första och sista försovning, var så säker.
Annars så börjar man smått lära sig vad folk heter och vilka som jobbar med vad, främst de vi bor med. Vi bor alltså i ett hus som är vandrarhem under sommaren och personalboende nu på vintern med 10 rum som var och ett delas på två personer. Åtminstone som ska delas av två personer, tror inte alla kommit än. Än så länge fungerar allt bra och det håller sig fräschare betydligt längre än i Lavarn! Det mest fantastiska med att bo i kollektiv är att ligga på sitt rum när man ska sova och lyssna på alla röster ute i köket och känna sig inkluderad i någon sorts gemenskap, trots att man för stunden är ensam. Eller ensam och ensam... Om man räknar mig och Tilde som en och samma i alla fall.
I förrgår var jag, Amanda, Johanna (som jag ska jobba med) och Emma in och kikade på bygget. Sjukt häftigt att gå omkring bland traktorer, snökanoner, isblock och konstnärer. Tog lite bilder så mamma, pappa och ni andra också får spana in spektaklet!
Väst är ett måste när man går innanför avspärrningarna. Bakom reflexgänget syns stommarna man sprutar upp snice (blandning mellan snö och is) på för att "gjuta" hotellets väggar.
Efter att snicen satt sig och blivit stabil trycker man ner ramarna och lyfter ut dom med traktor.
Vad som ska bli "konstsviten", den finaste sviten som bara de som hyr rummet har tillgång till. Övriga rum har alla besökare tillgång till under dagtid men stängs efter klockan sex och blir bara tillgängligt för sovgäster.
dagen D
nu börjar det
Det är nu snart ett halvår sedan jag tog studenten. Fem månader har passerat sedan dagen jag grät ut varenda liten vätskedroppe från min lilla kropp tillsammans med de 32 personer jag spenderat mitt liv med. Den delen av livet som varit viktigt, som format och utvecklat mig.
Om jag ska beskriva livet sedan studentdagen är nog "paus" det mest passande ordet att använda. En paus där jag bott hemma, jobbat för det mesta och inte haft särskilt mycket socialt umgänge. Visst har jag hälsat på många och haft trevligt på jobbet, men vardagsumgänget har ändå till stor del fallit bort. Jag kan räkna på två händer hur många gånger jag lagat mat sedan jag flyttade hem, på en hur många gånger jag damsugit. Antalet dagar jag orkat ta mig för annat än soffhäng och slöande efter jobbet är heller inte många.
Det är därför så väldigt skönt att inse att jag på torsdag trycker på "Play-knappen" igen.
Äntligen är det dags för mig att börja med det nya livet! Nu är det jag som får möjlighet att träffa nya människor, upptäcka nya ställen och skaffa nya erfarenheter. Har helt klart varit avundsjuk på att alla jag känner som fått nya vänner, nya liv, när jag själv känt att jag stått och stampat på samma ställe.
Idag ringde min nya arbestsgivare Carina och berättade att jag och Tilde ska bo i vad som är byns vandrarhem under sommarmånaderna och personalboende för ICEHOTEL under vintern (länk). Jag och Tilde i en våningssäng i vad som, förhoppningsvis, ska bli ett fartfyllt halvår till skillnad från det som passerat. På torsdag hämtar vi nycklarna.
Hej och tack Ramsele för denna gång!!!!
Om jag ska beskriva livet sedan studentdagen är nog "paus" det mest passande ordet att använda. En paus där jag bott hemma, jobbat för det mesta och inte haft särskilt mycket socialt umgänge. Visst har jag hälsat på många och haft trevligt på jobbet, men vardagsumgänget har ändå till stor del fallit bort. Jag kan räkna på två händer hur många gånger jag lagat mat sedan jag flyttade hem, på en hur många gånger jag damsugit. Antalet dagar jag orkat ta mig för annat än soffhäng och slöande efter jobbet är heller inte många.
Det är därför så väldigt skönt att inse att jag på torsdag trycker på "Play-knappen" igen.
Äntligen är det dags för mig att börja med det nya livet! Nu är det jag som får möjlighet att träffa nya människor, upptäcka nya ställen och skaffa nya erfarenheter. Har helt klart varit avundsjuk på att alla jag känner som fått nya vänner, nya liv, när jag själv känt att jag stått och stampat på samma ställe.
Idag ringde min nya arbestsgivare Carina och berättade att jag och Tilde ska bo i vad som är byns vandrarhem under sommarmånaderna och personalboende för ICEHOTEL under vintern (länk). Jag och Tilde i en våningssäng i vad som, förhoppningsvis, ska bli ett fartfyllt halvår till skillnad från det som passerat. På torsdag hämtar vi nycklarna.
Hej och tack Ramsele för denna gång!!!!
