felicia edholm

Hörrni, jag är bra nog kär i denhär killen med Gritzerströjor i det oändliga. Det är så jävla fint så jag inte vet var jag ska ta vägen!

 

Har ni sett någon finare klänning? För 199:- på Gina Tricot. Dör snygghetsdöden, önskar jag och mina tuttar kunde komma överens med något dylikt.

 

Igår var ju en rätt lustig dag. Fick nämligen reda på att jag och Bobby fick jobbet i vinkällaren i Tyskland!!! Så i september flyttar vi till Palzem, en liten by på gränsen mot Luxemburg i 1,5 månad för att framställa vin. GALET! På kvällen drack mina nya vänner och kollegor ett glas vin och kollade på afrikansk dans i solnedgången. Imorgon ska jag åka upp till älskade norrland för att gatufesta. Helvete vad fint. 

Förra veckan hade vi en liten personalkväll efter vi stängt igen Nord. Här på ön finns en båk (alla dessa skärgårds- och sjöord man inte förstår sig på) som vi var upp till. En båk är typ ett sjömärke. Ett högt torn, en fyr fast ändå inte. I alla fall så var det precis lika fin utsikt som överallt annars på ön! När folk frågar vad jag gör på ledig tid svarar ajg uteslutande "tittar på utsikten". För det är verkligen huvudsysslan.

 

Nu har jag bott på Arholma strax över en vecka. En väldigt turbulent vecka där jag gått igenom cirka alla känslor i mitt register, nu har det dock planat ut och det stiger ganska fort uppåt! För att inte gräva ner mig i det så ska jag istället slänga upp lite bilder på hur min omgivning ser ut. De två senaste dagarna har varit lite molniga och regniga men resterande av tiden har bjudit på sol, sol, sol och värme, värme, värme. Vandrarhemmet ligger precis vid havet, och således också min bostad.

 

Har varit lite dålig på att bekanta mig med ön än så länge, men tids nog ska jag nog vara en fena på både det och jobbet. Jobbet som i sig är det absolut roligaste jag har haft! Mycket att göra, varierande arbetsuppgifter, vettiga kollegor och bra arbetsmiljö. 

 

Imorgon kommer Bobby ut med Heineiken i glasflaska (men hur länge sen var inte det? och hur gott?) för att spendera lör-sön här. Blir förjäkla kul. Samme Bobby som jag också sökt jobb på en vingård i Tyskland till hösten med, hade intervju över Skype tidigare i veckan. Så det får vi se hur det går med! Nästa fredag har jag bytt till mig några dagars ledighet så mellan fredag och måndag ska jag befinna mig på resande fot - men framför allt - på gatu!! Med nästan alla min bästa människor. Hur bra?

 

Ibland blir inte allt som man tänkt sig. I förrgår klockan tre på morgonen lämnade jag Ramsele med hjärtat så ihopknycklat att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Nu bor jag på ön Arholma och jobbar på vandrarhemmet Arholma Nord. Världens mest idylliska plats, så småning om vill jag kunna njuta av det. 

 

Nu vill jag bara vara ledsen.

Älskar burkar. Synd att man inte kan ha hur många som helst, men i torsdags köpte jag fyra nya! Tre av dom syns på bilden, tyvärr lyckades jag ju såklart knäcka lockat på nummer två-burken igår när jag packade upp dom. Längtar efter att ha en kök att inreda.

 

 

Efter sommaren vet jag inte riktigt vad jag ska göra men har ändå lite hopp och olika idéer. Dessutom kommer jag kunna börja stämpla i oktober då jag varit medlem i A-kassan ett år då, när jag insåg det i morse kändes det lite enklare. För ett år till av kringflackande blir det nog ändå, även fast jag tror jag kommit underfund med vad jag ska plugga (!!!!!!). Hösten 2014 hopppas jag på att börja plugga till Lantmätare. Om jag inte ändrar mig förstås, men jag tänker ställa in mig på det och ha det som mål när det känns tungt, för jag tror det kommer bli lättare att inte veta/bara vara när jag har något fast att gå mot. Har även gjort en sen anmälan till programmet till hösten, och under kanske sker och man kommer in. Dock tänker jag att det blir bra med ett år till, för att resa, testa lite mer och se om det går att få bukt med framtidsångesten (och således njuta mer av livet) genom att ha ett mål. 

 

skärgårn - här kommer jag!

 

Jag lever! Benen börjar skifta i brunt, håret blir allt ljusare och fötterna bara smutsigare och smutsigare. Robert har varit hemma en vecka, vi har rivit golv väggar tak, grattat glada studenter, rensat, åkt en himla massa bil, nästan doppat tårna i Nässjön och såntdär. Framtidisfunderingarna ligger ungefär på strax över medelnivå och man ska inte klaga på livet.

 

 

 

Nu längtar vi så mycket att det är jobbigt. Inte mysigt, bara jäkla jobbigt. I varsinn säng med alldeles för många mil emellan. Men snart är det äntligen söndag. Därefter följer sexton dagar under samma täcke, alldeles för varmt och fantastiskt!

Innan ni läser nästa inlägg! Tänk "deppig" som fundersam/orolig, inte som manodepressiv och livshatande. Tänk "ångest" som tankar som hela tiden återkommer och som kan vara svåra att reda ut. Även om senaste året skapat många kniviga tankar så har det också lärt mig så himla mycket, känner att jag utvecklas i varje situation jag befinner mig i. Hela tiden känner jag att jag får mer och mer balans och lär mig så mycket om mig själv. Jag går absolut inte omkring och är olycklig, snarare tvärt om, bara det att jag tänker jäkligt mycket. 

 

Jag delar med mig för att jag vet att många i min närhet känner och tänker i liknande banor. Och att ännu fler snart kommer möta sina tankespöken i och med studenten. Och för att det inte finns något fult i att vara orolig och undrande!

 

(Inlägget jag vill lägga fokus på finner du alltså UNDER detta inlägg)

 

Årsjubileet för studenten börjar närma sig. Har med bloggens hjälp bläddrat mig igenom det senaste året, och även om jag ibland tycker att jag bara står och stampar på samma fläck måste jag ändå erkänna att så inte är fallet.

 

Jag tänker inte prata om hur jag grät och krypte ihop på insidan dendär dagen vi vaknade i glasblåsaren, drack pommac istället för champagne och sedan sprang ut på trappan sex timmar senare. Det har jag pratat om förut. Jag tänker prata om vad som hänt sedan dess.

 

Det är vår och det känns så JÄVLA fantastiskt. Man blir alldeles sådär extra lycklig, det på riktigt spritter i kroppen och alla lever lite mer. 

Idag är en såndär megabra måndag! Bestämde mig för att panta alla burkar man samlar på sig, och medan jag står där och spiller ölslattar över händerna kommer Anki och frågar om jag vill jobba på fredag. Innan jag lämnade Jukkas var jag övertygad om att jag bara ville vara ledig, men min ledighetsdamp kom krypande redan dagarna efter jag kommit hem. Inte för att det inte är skönt att vara ledig, men för att det känns väldigt mycket bättre att vara ledig om man jobbar! Så därför ska jag jobba nån dag bara här och där, mest för kul.

 

Bra sak nummer två: Pratade med en vettig och smart kvinna på arbetsförmedlingen idag!!!! De två tidigare gångerna i mitt liv jag pratat med någon på arbetsförmedlingen har det varit dryga och ovettiga personer. Kom fram till att jag inte ska skriva in mig som arbetslös, eftersom jag varit med för kort tid i A-kassan för att få ersättning från dom och inte heller kan få grundbeloppet pga. att jag inte fyllt 20. Dessutom tar det 90 dagar innan man får ersättning från Arbetsförmedlingen och om 90 dagar har jag ju jobb. 

 

Nog om det, solen skiner och jag ska ut och promenera!

 

Nu har det gått en vecka sedan jag jobbade min sista dag på ICEHOTEL. Fram tills dess hade jag inte tänkt så mycket över att jag faktiskt skulle packa ihop mina saker och åka hem. Eller jag hade tänkt på det, men mer som "fyfan vad skönt - jag vill hem, hem, HEM". När jag räknade kassan för sista gången, kramade gänget hejdå och gick hemåt insåg jag att; vafan detta är ju över nu, jag ska hem, lägga de sista grejorna i väskorna, städa och sedan lämna min lilla by.

 

Trots att jag haft några sista veckor av hemlängtan och Jukkasångest så kändes det verkligen inte kul att lämna. Under säsongen har jag inte längtat hem annat än när jag klivit av planet från söder, och det får väl ändå vara ett bra betyg? Och trots att jag haft väldigt mycket "dötid" på jobbet, timmar med ingenting att göra, har det sällan varit ångestfyllt att gå till jobbet. Också bra betyg.

 

Jag har helt enkelt trivts jävligt bra. 

 

Men det är tid att lämna plats för nya äventyr. I veckan har jag gjort mig hemmastadd i mitt lilla förråd; städat, gjort om lite smådetaljer, rensat ut alla kläder jag aldrig använder osv. Känns jättebra att ha en egen (stor) säng, egen soffa, egen garderob, ja allting man inte har när man bor i ett rum på 12 kvadrat med våningssäng. 

 

Sista veckan var lillebror på besök för lite prao och "komma bort från Ramsele-tid. Då passade vi på att sova i hotellet två nätter och också ta lite bilder på alla rummen, vilket jag inte gjort under säsongen haha. Så nedan ser ni bilder från alla sviter utom två!

 

Inte helt sällan tänker jag "nu ska jag verkligen lägga lite mer själ och hjärta i hur/när jag klär mig". Typ alltid slutar det med långkalsonger, tjockstrumpor och osminkat ansikte. Tråkigt då jag tycker det är kul, egentligen! Denna vinter har, även om den kanske varit den roligaste vintern upplevelsemässigt, definitivt varit den tråkigaste i klädväg - någonsin. Jeans, vit ICEHOTELtröja och Nikeskor, varenda dag i fem månader med undantag för lediga dagar då långkalsongslooken fått ta över.

 

Kan tänka mig att en sommar i Stockholms skärgård inte heller bjuder på särskilt många högklackade event, utan att långkalsongerna kommer bytas mot jeansshorts. Men att vara lite mer "vardagsuppklädd", snälla kan jag inte bara hitta den motivationen? 

 

Denhär månaden har jag lagt undan så mycket av lönen som möjligt, men när nästa lön kommer ska jag leva lite mer. Stockholm och Prag står på agendan och förutom shoppa borde man väl kunna ha något roligare på sig där! 

 

På inköpslistan står bland annat dessa från Zara:

 

När det värker i hela kroppen av längtan. Efter hemma och honom. När varje dag släpar sig fram och allt är en väntan på att ta sig vidare. 

 

Samtidigt som solen alltid skiner och det droppar från taken. Försök till att njuta av den sista tiden, den kommer aldrig igen.

 

Fyra dagar nu.

Efter att vi varit i Riksgränsen och Narvik förra tisdagen var det dags att göra något som känns rätt obligatoriskt när man har besök. Sova kallt, såklart! Att det tog oss fyra månader att sova på ishotellet tillsammans får ju kanske ses som ett dåligt facit med tanke på hur många chanser vi haft, men still - nu har vi gjort det. Virgin In Space heter rummet vi bäddade ner oss i.

 

När vi vaknade på onsdagsmorgonen packade vi ihop oss och åkte mot Gällivare. Dagen därpå skulle vi nämligen överraska mina föräldrar med att komma hem. Flög tidigt, tidigt på morgonen och klev innanför dörren i Ramsele vid nio. Fyra underbara dagar i Ramsele, Edsele och Sundsvall som kan sammanfattas med strålande sol, skoterkörning, fantastisk mat, familj, vin, promenader, sovmornar, fikor och underbart sällskap. 

 

När vi sa hejdå på Midlanda vid tre på söndagen hade jag gruvat mig en hel dag, en hel natt och en hel morgon. Det kändes verkligen skit, skit, skit att lämna dubbelsängen på Alnö och åka tillbaka till våningssängen i Jukkas. Det sista jag ville var att lämna våren och åka tillbaka till vintern. Och det är fortfarande inte helt okej.