budapest i början på april

 
Vi måste ju börja resandet från rätt håll, och det börjar inte på Bali för vi hann ju besöka Ungern strax innan. Från ett vintrigt Kiruna till ett vårigt Budapest i början på april helt enkelt.
 
Vi landade på eftermiddagen och var självklart VRÅLhungriga. Som tur var hittade vi goda burgare (livets mat) precis brevid hotellet.
Denhär semestern var vi lite mer uppstyrda än i Prag, kollade kartan och fnulade på saker vi ville göra. Märkte ut lite resturanger och sådär, men mest promenerade vi (som vanligt) mest runt - tills fötterna inte längre ville.
Efter att ha ätit skulle vi ta en powernap och sedan gå ut och ta en öl men vips så var det helt plötsligt morgon... En morgon som började med champagnefrukost på New York Café! 
Lagomt vackert serveringsrum för buffén.
Behöver jag säga att vi satt kvar ett tag?
Inte bara bygnadernas insida var vackra.
Dit upp på toppen styrde vi våra steg!
Han var fin förstås.
Tusen steg, uppförsbackar, svettdroppar och pussar senare...
... kunde vi titta ut över dethär.
Och dethär!
Mest spanade jag in denhär.
På väg tillbaka till hotellet för en välförtjänt dusch stoppade vi i saluhallen. Jag ÄLSKAR saluhallar/matmarknader. Önskar så att jag bodde nära en sådan, skulle ruinera mig på goda korvar, ostar och frukter.
Det fick bli en falafel. Söligt, fettigt och fantastiskt!
Kväll = mer mat. Lyckades varje middag beställa in konstiga efterrätter efter att ha trott mig förstå ordens innebörd. Men nej. Robert hade ju turen att få en brinnande efterrätt! Dock var maten 1000 gånger bättre än ifjol då vi var i Prag, vi åt riktigt gott både frukost, lunch, middag hela resan vilket var skitkul eftersom det är det vi helst gör. Äter och dricker gott!
Elsa Billgren hade precis varit i staden så vi kikade lite efter bra tips, detta var ett sådant. Goa Mama, där vi åt frukost. Mer en kul för ögat, än för smaklökarna men väl värt ett besök.
Sista heldagen var blåsig, så det var jeansställ på för oss båda. Vi hade bestämt oss för att besöka ett av stadens gigantiska badhusoch för det skulle jag säga att vädret var perfekt.
Somnade till och med en stund i utomhuspoolen.
Middag och mat på VÄRLDENS godaste restaurang, Pom O´doro. Våra smaklökar var i himlen.
Vi avslutade vår resa på Szimpla kert där vi drack varsinn öl i den fantastiska lokalen, innan vi kröp ner bland hotellakanen en sista gång.

lördagsmorgon

 
det är SÅ fint just nu. Man blir ju nyförälskad i Sverige varje gång man kommer hem. Sen att alla runtom måste va så himla bra är ju inte jobbigt heller......
 
 

hejdå bali


nu ska jag strax boarda första planet hem! domhär veckorna har flugit förbi och jag är galet glad över att ha gjort denhär resan. har träffat så många vettiga personer och upplevt så många fantastiska saker. känns som att jag verkligen tagit vara på tiden och längden på resan har också varit perfekt! jag lämnar bali med ett öeende på läpparna efter en urbra resa, och jag kommer hem till sverige peppad, utvilad, lite brunare och väldigt glad.

sverige är bara 20 timmar bort, syns hemma!

ursäkta röran, vi bygger om





ursäkta röran, vi bygger om


bali verkar vara i ständig ombygnation. ombygnation på ett väldigt osvenskt vis, utan maskiner och säkerhet. skulle vilja se robert sitta i shorts och flipflops med svetsen, eller pappa klättrandes barfota på en ställning gjord av bambupinnar!



varje dag åker vi förbi ett ställe där dom har ett tjugotal stålbalkar på backen. varje dag står det tio man som lite halvhjärtat försöker bända balkarna med bambupinnar. ledsen grabbar, men man flyttar inte grejor som väger tiotals ton med bambu..



det grävs, blandas murbruk i 5litershinkar, bärs och donas överallt. ytterligare en grej som skiljer indonesien så mycket från sverige. det är en helt annan takt, ingen stress (förutom i trafiken där livets alla dumdristigheter och stress ska tas ut). samtidigt som det är otroligt fascinerande och härligt blir jag galen på den extremlugna lunken. jag gillar resultat och effiktivitet och även om jag drar på läpparna när jag ser halva arbetslaget ta sin lunchnap så gör det mig stressad.



munduk 4/5


håhåjaja. ni vet att jag lite skojfriskt nämnde lite magproblem? inget att skämta om haha.... förra gången jag var i indonesien vill jag inte minnas att jag hade några sånahär problem förutom dagen vi skulle åka hem, vilket gjorde att jag nu måste ha varit lite för övermodig och snål på handsprit. vi har ätit på jättebra ställen med jättegod mat men det har helt enkelt sagt krock mellan min mages bakterieflora och indonesiens bakterieflora!

tanken var ju att jag skulle pka upp till lovina efter tre dagar i ubud, men det blev en extra dag. på lördagsmorgonen mådde jag dock inte alls bra efter en dag/natt med feber och toalettbesök. min fantastiska extrafamilj här nere erbjöd sig då att ta mig med som en extra passagerare till deras nästa mål, munduk. tack och bock, evigt tacksam, ja tack, så packade jag ihop mina saker och följde med dom istället. eftersom vi skulle stanna och kolla på världskända unesco-risfält blev det en resa på ungefär 5,5 timmar. på skumpiga småvägar. med feber. med illamående. men jag överlevde!!! vilket ju är bra. även om jag inte såg några risfält eftersom jag låg kvar i bilen och sov. kate har dock lovat att skicka bilderna, så jag kan säga att jag var där!

idag har jag inte orkat göra så mycket mer än tagit lite bilder på den FANTASTISKA utsikten och legat i sängen. kate och hennes pappa har gjort en hel del roliga grejer idag så det var lite synd att missa, dock känns det ändå skönt att bara fått vila och dricka vatten. känns som att det är omöjligt att sluta vara törstig! drack tillome en resorb förut, och det är det absolut värsta jag vet!! har inte spytt under domhär dagarna men när jag drack resorben va det ändå nära!



imorgon åker jag vidare till changgu där jag ska lära mig surfa i två veckor. att lära mig förväntar jag mig nog inte men åtminstone testa på! denhär första veckan har gått fort och jag har lärt mig en hel del om mig själv. vissa kvällar har varit jättejobbiga, speciellt när wifiet inte har funkat på kvällarna. lite gråt och ledsna sms till robert och mamma men jag har ändå kunnat somna lugn och trygg varenda natt. efter att ha gjort denhär bilresan och varit sjuk känner jag att jag kan ta saker mer som dom kommer på resan, förhoppningsvis hemma också. man klarar faktiskt allt, det gör man.




ubud 2/5


nu börjar jag känna av att jag är i asien. magen är inte vad den brukar vara, om man säger så... dock ätit mycket sjuukt god mat! ätit middag med kate och hennes familj varje kväll och det finns riktigt bra ställen med riktigt bra mat här!

stannar i ubud en extra natt, känns tryggt och skönt att vara här så kände att jag likväl kunde stanna tills även familjen ska åka åt annat håll. är så himla himla tacksam och glad att jag hittat dom, det hade nog varit några väldigt jobbiga dagar här annars. nu har jag fått lite tid att vänja mig vid landet och livet utan att behöva vara allt för orolig. men orolig är man såklart ändå! ibland slår det mig bara att Shit!!! jag är ensam här och det är en resa på 1,5 dygn för att komma hem.

blir min femte natt här inatt, nu är klockan halv 3 och imorgon åker jag som sagt till lovina som ligger på den norra delen av ön. på måndag åkef jag ner till changgu där jag ska spendera dom resterande två veckorna på surfcampet. ska bli skönt att få prata svenska, har börjat tänka på engelska efter att ha pratat engelska så mycket med kate. gör det av någon anledning, var samma sak i början på icehotel..



shoppat lite idag. blev dock inget av alla snoppkonstverk som finns. dom är ööverallt?! kapsylöppnare med formen snopp är omåttligt populärt butiksinnehåll.



just nu ligger jag vid poolen (såå värt att betala lite mer för denna livegs källa). dom håller på att ötöka dess storlek och gräver alltså allt detta för hand. kan ni ens tänka er en svensk göra det? haha nä, inte jag heller! så mycket som är annorlunda här, det är någon slags bygnation vid en annan hotellbygnad också och det går inte ens att föreställa sig skillnaden i säkerhet och metod. tyvärr har byggarbetarna beslutat sig för att spela någon slags indonesisk dansbandsmusik vilket ju stör min ro litegrann, precis som att åka bil med morfarn dehär me dansbandandet.

ubud 30/4


även om det senaste inlägget nyss kom upp har det gått 2/3 av en dag till här på bali. vi har precis kommit hem från våran cykeltur, vi åkte med ett företag som heter bali eco tours som kates mamma lynn bland annat hade åkt med tidigare. vi åkte upp på en före detta vulkan och käkade frukost först medan vi tittade på den fantastiska utsikten.



efter frukosten (som jag inte åt så mkt av då vi redan ätit en frulle på hotellet) åkte vi ner en bit från berget igen för att kika runt i en tropisk trädgård där allt från bajskaffe (ap/kattdjur som ätit kaffebönor sedan bajsat ut det igen = världens dyrasre kaffe) till papaya. testade lite olika varma drycker och sånt där!



sen tog själva cyklingen vid, när det blivit som varmast. dock gick det bättre än förväntat då det hela tiden bar utför och fartvinden svalkade. vi gjorde flera stopp för att kolla lite på "the local life", dock tycker jag det är jobbigt att turista på det viset, som att gå på zoo fast med människor. kate, som pratar indonesiska, har samma känslor som jag men sa samtidigt att indoneserna gillar det. man undrar dock hur sant det är, tänk om 15 turister helt plötsligt bara stormar in på jobbet - bara för att titta på vad du gör? hoppas dom får en bra andel av pengarna vi betalar i alla fall.

en annan sak som slår mig när jag rullar ner genom byarna är hur otroligt olika livet är här mot hemma. här finns inga stora maskiner eller vidare hjälpmedel. det finns människor och det är det enda som verkar behövas. träskulptörerna vi åkte förbi som ägnar år för att lära sig ett hantverk vi gör på en kvart med hjälp av en maskin. du köper säkert dessutom det handgjorda konstverket billigare än det maskintillverkade, bara för att det är made in asia.

ubud skrivet 29/4


japp! lever fortfarande (efter en natt, bra va?). efter över 36 timmars resande blev jag insläppt i indonesien, uppmött av min braiga chaffis Made som jag via en ice-kollega haft kontakt med sedan jag bokade resan. han körde mig till ett homestay i sanur där jag hade både fläkt och ac i rummet. fick ta till mitt nedpackade extralakan för att få en lagom temperatur för både kropp och knopp! var nog ensam på stället för jag hade galet snabbt wifi = var vaken halva natten och pratade med robert.

imorse åkte vi vidare mot Ubud där jag ska bo i tre nätter nu. kändes skönt att komma hit i dagsljus då det va lite obehagligt att komma så sent på kvällen till sanur. Ubud över lag känns bättre, mycket turister (skönt när man reser själv), inte lika mycket potentiella rabieshundar osv. hade inte bokat något hotell men valet landade till slut på Ubud Inn efter lite kringflackande. det ligger mitt på monkey forest, huvudgatan vilket är skitskönt så jag har nära till allt och inte behöver irra på några småvägar om jag inte vill.

även ett bra val med tanke på att jag nästan på en gång hittade någon att bounda med. så jag, kate och hennes familj har varit ute och käkat ikväll och imorgon ska vi ut och cykla i bergen.

internetet orkar inte med några bilder men det är tropiskt, sjukt varmt, palmer och fina växter överallt samt ännu inga brända axlar

pöss

arlanda


har varit på arlanda i en hel evighet. mitt plan går 20:45, jag var här 15:17. första etappen är arlanda-helsingfors, sedan helsingfors-hong kong, till sist hong kong-bali. har köpt suduko och korsord och tagit på mig stödstrumporna. borde vara redo.

precis pratat med robert över hederlig mobillinje, sista på ett tag. alltså TACK till denna människa som torkar mina resfebertårar, peppar mig när jag inte vill åka och lovar att fortsätta stå ut med mig. älskade älskade han.

tror utan tvekan jag kommer klara alla praktiska problem som kan uppstå, det är hemlängtan som är boven i dramat. tre veckor är ju lite. men nu innan jag kommit iväg känns det som en hel evighet. som att jag står vid havet och ska simma hem. SÅ långt. och jag tycker jag har SÅ mycket att längta hem till, då jag egentligen inte alls haft SÅ mycket att göra om jag varit hemma.

nu ska jag strax boarda.

13:29

 
Okej. Bali-update. Ska precis åka hem och packa. Fått låna multiverktyg och öronproppar av Robelibob samt shoppat upp månadspengen på apoteket.
 
Den skräckblandade förstjusningen är fördelad ungefär 75% skräck, 25% förtjusning. Men en riskanalys jag kan använda mig av är den ofarliga tillvaron jag lever i, jämförelsevis med min pojkvän, utslaget över ett år.
 
Robert for example:
1. jobbar i gruvan = risk för fall, kläm, smäll, bom, krasch varenda dag 
2. kör enduromotorcykel. och vanlig motorcykel. 
3. lagar plåttak jättehögt upp utan säkerhetslina
4. osv
 
Jag for example:
1. läser böcker & bloggar
2. jobbar inomhus, mest med datorn, med farligaste faktor arga människor.
3. sätter inte min fot på höga tak. går knappt upp ens på övervåningen i huset pga läskigt.
4. osv
 
Med undantag nu då, när jag alltså ska
1. promenera & fotografera på bali (semesterö, man kan åka charter). eventuellt handla ett armband på en marknad
2. läsa böcker på hotellrummet efter mörkrets inbrott
3. surfa (medför vissa risker men jag har köpt första hjälpen kit, kommer ha cirka många personer i ming grupp samt att balis sjukvård är väldigt bra)
4. osv
 
Min farlighetskvot når alltså ändå inte upp till ens hälften av Roberts! Har dessutom solskyddsfaktor Kids 50+ med mig så jag kommer nog kanske inte ens bränna mig.. 

21:45

 
Ikväll ska jag sova i mitt "sommarrum" för första gången i år. Robert kommer hem strax så jag tänkte att vi skulle inviga det för säsongen tillsammans. Är slut i kroppen efter ha krattat och dragit ris hela dagen så jag har tänt mitt nya (svindyra) doftljus och satt mig i sängen. Redigerar lite Budapestbilder och passar på att tömma kameran och mobilen på bilder då jag ju åker till Bali nu på söndag.
 
Hur känns det då? Mest känns det nervöst att jag skaresa till andra sidan jorden helt ensam. Det är nog den övervägande känslan. När jag kommer ner kommer det dock övergå till lycka hoppas jag ju såklart! 
 

20:58

 
Alltså zuccini. Måste tillägna ett helt inägg för denna fantastiska grönsak. Kan äta HUR mycket som helst. 
 
alla matbilder från min pinerest jag hetspinar på

mallig


Ser ni hur nöjd jag är? Minen stämmer på pricken överens med hur det känns i magen!




kaisepakte

 
Eftersom allting som vanligt hamnar här väldigt långt efter att det faktiskt hänt så kommer här lite bilder från sista helgen i Norrbotten. Jag och Jonna åkte upp till Kaisepakte efter min sista jobbdag där Tilde och Maria redan spenderat dagen med att titta ner i ett pimpelhål. Blåsigt, men tillsammans, med rövin, god mat och (alldeles för varm) bastu hade vi ett fint dygn ändå.
 
Trots att jag & Jonna käkat sushi innan vi åkte till båthuset sitter jag här spänt och väntar på maten medan jag äter vindruvor, physalis, chips, godis osv osv.
Mat!
På morgonen var vi lagomt sega. Efter några tupplurar i soffan klädde vi ändå på oss och gick ut i stormen en stund. Jonna snusade & va glad som vanligt!
Inte helt lätt att varken se eller stå i vinden även om solen kikade fram då och då.
Personen på bilden, Jonna, har gjort många kaotiska jobbdagar 100 gånger bättre. Någon jag bara kände till skrattet från fjolåret som blivit en väldigt fin och viktig vän!

ensamvecka

 
Men efter en halv vecka i Budapest och en halv vecka hemma får man väl egentligen inte klaga.
 
 
 

finbesök

 
För några veckor sedan va ju min lilla, stora bror hos mig på prao. Så väldigt trevligt & bra.
 
Samtidigt va VM-bucklan på plats. Vi drack en minicola och tog lite bilder.
Kick-sled framför entren.
Hotelltur!
I rummet vi senare sov i. Narcissisus.
Utflykt till det lilla renmuséet i byn.
Självklart lassokastade vi!
Glad_kille_98
Har kanske 100 gulliga/roliga/fantastiska bilder på Rasse från när vi matade renarna!
Skidtur till kyrkan. Det var storm men kul.
Man fick hålla hårt i vantarna och köra med uppfälld luva. På ditvägen flög vi fram i medvinden, tillbaka var det värre.
Har så många close-ups på stackarn <3

"men det spelar ju ingen roll hur länge du är borta

 
du är ju min tjej ändå"
 
 
Hur fin är han?

en sista lapplandshelg




21:40

 
Pirrar så mycket i min mage nu. Av nervositet, längtan, förväntan, separationsångest till Kiruna, hemlängtan. Allt på en gång. Finaste tiden här uppe har ju faktiskt precis börjat, solen skiner och trots blåsten slår min mage volter så fort jag öppnar persiennen på morgonen. Bara att få gå i solglasögon dom 100 meterna på jobbet gör dagarna så väldigt mycket bättre.
 
Om två dagar har jag jobbat min sista ICEdag, om en vecka är jag hemma. Om två veckor är jag i Budapest, om fem på Bali. I sommar ska jag jobba åtta veckor och sedan ska jag ju börja plugga. 
 
Är så väldigt roligt att leva. 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0