min bästa vän
Idag tror jag bestämt (eventuellt inte men) att det är två år sedan jag hånglade med Robert för första gången.
Idag är vi på varsitt håll, som så många andra gånger. Trots att det trillar bamsetårar ibland (typ idag) för att det alltid ska vara så många mil emellan. Trots att vi blir galna på varndra när vi istället varit med varandra alldeles för många dagartimmarnätterdygn. Trots det. Alltid där, från andra sidan jorden, från andra sidan Sverige, från andra sidan sängen. Alltid fjärilarna i magen i hallen när någon av oss kommer hem. När man tror att man nästan glömt hur det känns att hålla varandra i handen, sova i dendär svettiga skeden och smaka på äckliga kaffepussar. Av någon anledning är det alltid där du kliver ut ur bilen och in hos mig.
Alltid där.
Kommentarer
Trackback
