felicia edholm

Idag fyller denhär tjejen 19 år. Hon heter Tilde. Tilde gillar små rosa saker, små söta killar och att tugga små söta och rosa tuggummin. Hon piper och gnyr mer än ofta. Hon älskar när man kliar henne men undviker att säga att det är skönt, då vet hon att jag slutar.

För tre år sedan hade jag precis träffat denna lilla människa för första gången. Vi började nämligen i samma klass då. Hon var liten, snabb och åt mycket godis. Och hon skrek. Mycket. Det är så jag minns henne från de första, trevande månaderna. Hon spelade fotboll, skvallrade, åt godis och skrek. 

För två år sedan hade hon precis flyttat ihop med min bästa vän. Hon och Moa flyttade till Lavaren och började dela toalett. Inte bara det, dom började dela liv. Denna rosa, tuggummituggande människa började sakta men säkert även bli en del av mitt liv. 

För ett år sedan hade jag precis också flyttat in i Lavaren. Med ett rum emellan och en ekande ventilation hörde jag henne varje kväll. Om kvällarna börjar Tilde nämligen skratta och skrika ännu högre än under dygnets ljusa timmar. Det är fint att somna till en annan människas skratt. Det är ännu finare att somna till någon man älskars skratt.

Det är också fint att hitta en vän man aldrig trodde man skulle hitta. När man skalat sig bakom tuggandet och det energiska, när man mitt bland det yviga hittar någon man tycker om.