felicia edholm

Har försökt skriva detta inlägg i flera dagar nu. Standardinlägget om året som gått; tårarna man gråtit, skratten man skrattat, plaserna man besök, människorna man träffat, relationerna man slutat, relationerna man börjat. Återblicken som övergår till en önskan till framtiden; förhoppningen om ett bra, kanske till och med bättre 2013, förhoppningen om nya erfarenheter, nya vänner, nya skratt, nya tårar. 

 

Men det går liksom inte. Inlägget blir inte mer än så, jag får det inte att gå över klyschtröskeln och bli en bra sammanfattning av mitt år.

 

Det har hänt så mycket och gått så fort. Det har varit några guppiga månader, några helt utan hinder, några som bara passerat förbi. I början av året gick jag i gymnasiet, var fortfarande en del av ett par, pluggade mer än vad hälsosamt var och försökte ta till vara på sista tiden tillsammans med mina älskade rägys. I mitten av året tog jag studenten, slutade vara en del av två och jobbade samt levde hemma i Ramsele. Det var väl kanske lite mer omtumlande, men trots allt bara en övergångsperiod. Nu i slutet har jag jobbat min första månad på mitt nya jobb, träffar människor jag tycker om och ser fram emot det som ligger framför mig.

 

Det får nog räcka så.