14:21
Arbetslös. Smakar på ordet. Det vänder sig i magen.
Igår åkte jag till Sundsvall för att delta på en mässa där företag som söker arbetskraft till fjällen fanns tillgängiga. Med CVn i väskan, utsläppt hår och jeansskjorta tog jag mod till mig och gick in, helt ensam. Möts av en anställd på Arbetsförmedlingen som frågar "är du arbetssökande?". Kunde, tack gud för det, svara "Ja, men jag är inte arbetslös". Registrerade mig, tog ytterligare några steg in och det känns ungefär som att gå in i en vägg. På fem sekunder hör jag från fem olika grupper "Jag är bara här för att få närvaro av arbetsförmedlingen", "Dethär är inget för mig, jag tänker inte ens försöka".
Igår åkte jag till Sundsvall för att delta på en mässa där företag som söker arbetskraft till fjällen fanns tillgängiga. Med CVn i väskan, utsläppt hår och jeansskjorta tog jag mod till mig och gick in, helt ensam. Möts av en anställd på Arbetsförmedlingen som frågar "är du arbetssökande?". Kunde, tack gud för det, svara "Ja, men jag är inte arbetslös". Registrerade mig, tog ytterligare några steg in och det känns ungefär som att gå in i en vägg. På fem sekunder hör jag från fem olika grupper "Jag är bara här för att få närvaro av arbetsförmedlingen", "Dethär är inget för mig, jag tänker inte ens försöka".
Mår illa.
Hur, huur kan man stå ut med att inte ha något att göra? Inte plugga, inte jobba? Det är inte lätt att få jobb. Men det går, om man vill. Och det är väl det jag inte förstår egentligen, hur man inte kan vilja göra något. Sjävla arbetslösheten är inte skrämmande, det är attityden.
Visst kan det kännas hopplöst ibland, att inte veta hur och var man ska ta vägen. Men jag tänker göra vad som jävla helst för att få ett jobb. Inte för att få närvaro hos arbetsförmedlingen.
Hur, huur kan man stå ut med att inte ha något att göra? Inte plugga, inte jobba? Det är inte lätt att få jobb. Men det går, om man vill. Och det är väl det jag inte förstår egentligen, hur man inte kan vilja göra något. Sjävla arbetslösheten är inte skrämmande, det är attityden.
Visst kan det kännas hopplöst ibland, att inte veta hur och var man ska ta vägen. Men jag tänker göra vad som jävla helst för att få ett jobb. Inte för att få närvaro hos arbetsförmedlingen.
Kommentarer
Trackback
