white blank pages
Jag förstår att dom bara undrar. Vill vara trevliga. Vill intressera sig. Men jag tror jag snart förklarat för hela byn att jag inte ska plugga, inte har något jobb som väntar på mig, inte har en plan. Jag tänker på det varenda sekund. Vad ska jag göra? Hur ska jag få ett jobb? Ska jag måsta stanna hemma?
Om två dagar tar mitt sommarschema slut och mitt vik-schema vid. Kommer jobba minst tre dagar i veckan fram till i oktober. Det känns jättebra att ha något att göra, att inte vara helt arbetslös. Men, still.. Jag måste hitta något annat, någon annan stans. Det är inte jobbet det är fel på, det är inte mamma och pappa det är fel på. Jag skulle kunna bo hemma och klara mig jättebra. Men jag kan inte tänka mig ett sådant scenario, jag kan bara inte. Det finns två stycken jag umgås med, knappt det eftersom vi fokuserar på att jobba allt vi kan. Inget socialt liv. Låter som en dramaqueen, men det går ju inte! Även om jag kommer vara mycket ensam om jag får ett jobb någon annan stans finns det i alla fall en chans att lära känna någon. Gud, vad jag längtar efter att lära känna andra människor.
Om jag fick drömma skulle jag hitta ett heltidsjobb i en heminredningsbutik och en fin liten lägenhet att ta hand om. I en stad där jag får se nya människor varje dag.
Det känns hemskt att inte veta, ibland gråter jag över det. Ibland tänker jag att det ska bli fantastiskt att ta lite "höstlov" nu och jaga, läsa böcker, dricka te och se löven gå mot gult. Ibland sitter jag på min gröna matta och undrar vad jag gör om ett halvår. Alltid, alltid tänker jag på att jag går blanka blad till mötes.
futura
20:24
Tänkte på en sak idag. Trots att jag inte vet vad jag ska göra när vintermörkret kommer så har jag nog ändå inte riktigt fattat. Fattat att jag tagit studenten. Fattat att jag inte ska plugga. Fattat att jag inte ska sitta med näsan i kemiböckerna. Just själva grejen med studierna. Inte för att jag riktigt fattat att jag inte ska tillbaka till gamla Sandö-bubblan. Men.. Det är ju inte bara vännerna och sammanhanget som försvinner, utan faktiskt också vad jag koncentrerat min motivation och mitt fokus på. Det känns.. konstigt, men rätt!
festival vid nämforsen
Packar ihop inför en helg på fina Urkult. Det är stövlar och underställ, men ändå, Urkult är alltid Urkult. Som vanligt fuskar jag och bor i stuga, men ändå, Urkult är alltid Urkult.
härntahelg
Hälsade på Tilde i helgen! Långhelg, fint väder (!!), en riktigt rolig utgång, vita väggar, rosa lakan, god mat, lite shopping, ofungerande bromsar på bilen, konstiga människor och fina personer sammanfattar väl det hela. Tyvärr är det dåligt på bildfronten, men fick några bilder på söndagsmiddagen där jag och Tito gjorde grillspett till varmrätt och någon sorts melonsoppa till efterrätt.
dopklädsel
Idag har jag och brorsan varit på våra kusinbarns dop. Solen tittade fram och det var faktiskt varmt också så jag passade på att vara barbent!
Klänning - HM (fyndad för 75 spänn) / Skor - Converse / Glasögon - Gina Tricot / Klocka - Calvin Klein
19:41
Kollat igenom alla bilder jag fotat under gymnasieåren. Valt ut 203 bilder som ska sammanfatta något osammanfattningsbart. Framkallar så att jag och mina barnbarn kan titta i albumet sedan, så jag kan titta och tänka "fyfan vad kul vi hade", och sedan lägga till "och det var bara början".
I rörelse, Karin Boye
På studentmorgonen läste vår rektor, PO, samma dikt för oss som Tommy Svensson läste för spelarna i
fotbollsvm-94. Hörde den på radion idag igen.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
ego
00:53
Började kladda lite med en ovässad kajal härom kvällen. Vill så gärna tatuera mig.. Något enkelt, med tunna, tunna linjer. (inte tjocka, snea linjer)
midsommar i little edet
Har ju inte skrivit något om min fantastiska midsommar! Jobbade först till klockan 3 på midsommarafton, sendan skyndade jag mig iväg till Bredbyn för att fira med några Rägyrävar hos Mattias! Trots min sena ankomst hade jag (vi) en sjukt lyckad kväll, dansade i säng vid 5 tiden och då var jag inte sist. Efter lite sol, lite bad (inte för mig), lite volleyboll och lite mer tid tillsammans började gruppen sakta åka åt olika håll, till sist kände även jag och Tore oss körklara och brummade vidare mot Domsjö!
Det tar en sekund, sen är man tillbaka i Sändö-gängorna. Det tar en sekund, sen är allt som vanligt. Det tar en sekund, sen kan vi skratta och vara dryga på det sätt bara vi kan. Det tar en sekund, sen känns det som om vi alltid ska vara tillsammans.
Även om man lever på utan större hinder, känns det i hjärtat när man säger "hejdå" och det är ett hejdå som inte säger "syns imorgon", utan "syns när vi syns".
livet
Antagningsresultatet till högskolan i höst kom idag och jag blev antagen på mitt förstaval Civilekonom med intrikting handel och logistik. Jättekul egentligen men när jag inte alls känner mig sugen är det mest ännu ett gnagande orosmoment. Vad och hur ska man göra? Jag tar sommaren först, 5 veckor kvar på jobbet, men sen då? Det gör ont i magen. Att ta hänsyn, välja en väg, ens hitta en väg.
fotade studentbilder ikväll
21:14
God kväll! Idag har jag haft en ledig dag; sovit i solen, tagit studentbilder (finally) och hämtat ut körkortet. Nu är det bara träna, tvätta, packa, köpa biljett till gatu, äta och SOVA kvar. Varför jag inte gjort åtminstone något av detta under dagen kan man ju undra?
fem saker
- Varför behöver man, den 26 juni, ha underställ, vantar, pannband och halsduk för att kunna träna?
- Inne på min andra jobbvecka av nio på ICA för andra året i rad.
- Vill hitta mig ett jobb i Övik till hösten och går och dagdrömmer om det hela dagarna.
- Fick mina kläder från Monki idag, men det blev retur på det mesta..
- Flyttar jag till Övik ska jag börja spela fotboll igen.
watch
Har ju glömt att berätta att jag fick världens finaste studentpresent! Calvin Clein-klockan jag velat ha så länge låg fint nedpackad och väntade på mig när jag kom hem. Vågar inte ha den på jobbet men annars så sitter den tryggt på min arm!
23:27
Längtar mig bort till en kritvit strand med en bok i handen. Där skulle jag vilja ligga alldeles ensam och bara lyssna på vågorna.
Trodde aldrig det skulle bli så, men Indonesien gjorde mig frälst. Jag vill vandra runt på jorden och bara ta in allt det fina. Om det så är vägen mellan Övik och Myckelgensjö eller i Indonesiens regnskogar.
bloglovin
Följ mig på Bloglovin - klicka på ikonen ovan
monki sale
Beställde en liten sommarpresent till mig själv på Monkis rea!
som att göra slut med en pojkvän x32
”Den lyckligaste dagen i mitt liv”, ”Eufori rakt igenom”, ”Glädjerus”. Studenten. För många, kanske de allra flesta är det den mest fantastiska dagen dittills i sina liv. Ett enda stort kalas för att fira att tre år i skolan är över. Lyckotårar och glada farväl. Jag grät också. Men att kalla det tårar av lycka och glädje är definitivt en överdrift.
För tre år sedan, ganska exakt, fick jag mina slutbetyg i nian. Jag visste att jag skulle, bara ett par månader senare börja på Räddningsgymnasiet. Sommaren gick och den 30 augusti 2009 flyttade jag in i min alldeles egna lägenhet i Klockestrand, till grannar hade jag 13 personer ur min blivande klass. Två dörrar bort en kille vid namn Torshage och som senare blev min pojkvän. På kvällen var det upprop i matsalen och därefter brännboll. Efter att ha blivit utklassade av treorna, hälsat på alla och skaffat en första uppfattning åkte jag hem och undrade vad fan detta var. Dagen efter; min första skoldag. Min och 31 andra 15åringars första dag på Räddningsgymnasiet.
Inte trodde man då att vi tre år senare skulle gråta livet ur oss när vi tog studenten.
Idag gör det lite ont i magen att titta på bilder med studenthatten på. Men ändå har jag nog inte förstått att vi inte ska komma tillbaka till hösten. Det kommer aldrig vara ”vi” igen. Aldrig mer första skoldag, aldrig mer sista skoldag med Rägy09. Vissa såg jag för sista gången, vinkade av och försökte tränga bort vad det innebar. Att säga hejdå till personer man aldrig riktigt kände var hemskt. Att säga hejdå till personer man lärt känna för lite var fruktansvärt. Jag grät som ett litet barn när jag kramade Erika hejdå, sen gick jag hem och grät ännu mer i Tores famn för att jag aldrig riktigt lärt känna henne. Man reagerar så lustigt, eller kanske helt logiskt.
Men jag tror såklart att det ska bli bra, att framtiden är ljus och välkomnande. För mig, för oss alla. Att allt blir bra, att vi alla klarar oss. Det gör bara ont att lämna det gamla bakom sig.
